Klart han kan bli statsminister! Han har förvisso inte varit riksdagsledamot eller statsråd, och visst – han har ingen större erfarenhet av toppolitiken.
Men han har faktiskt varit ordförande för IF Metall. Förhandlingar kan han allt om! Så lät det när S-ledaren Stefan Löfven konkurrerade med Fredrik Reinfeldt (M) om statsministerposten. Men med facit i hand verkar inte mästerförhandlaren Löfven leva upp till sitt goda rykte.
Miljöpartiet har fått ett betydande inflytande angående regeringens hållning gällande vinster i välfärden, som numera är mycket restriktiv. Och Vänsterpartiet har, trots avsaknad av ministerposter, haft stor påverkan på budgeten. Så pass mycket att Vänsterledaren Jonas Sjöstedt säger sig vara ”mycket nöjd”.
Men det största misslyckandet hittills för den legendariska förhandlaren var EU-nämndens möte på onsdagen. Då skulle statsministern söka stöd för regeringens miljöpolitik i EU-nämnden inför mötet med EU:s stats- och regeringschefer. Löfven lade fram två olika klimatmål.
Ett mer ambitiöst alternativ, och ett kompromissförslag – som var mindre långtgående än vad Alliansen tidigare hade föreslagit.
Det skapade stor förvirring, då EU-nämndens ledamöter inte förstod vad som gällde då de bara kan ge mandat åt en hållning, inte två. Förutsättningen för en framgångsrik förhandling är ju att båda parter förstår vilka kort som ligger på bordet.
Det tog många turer fram och tillbaka för att reda ut vilket förslag som Löfven egentligen försökte få stöd för.
EU-nämndens möte slutade med att Löfven och regeringen förlorade omröstningen. Men än värre är att statsministern har förlorat sitt goda rykte som mästerförhandlare.