Om den politiska karriären går i kras kan Magdalena Andersson (S) söka jobb på Dramaten. Sällan har en politiker spelat rollen som besviken samhällsbyggare med samma glöd som den nytillträdda finansministern, vars manus är uppbyggt för att ge mesta möjliga dramatik.
Alliansregeringen har kört Sveriges ekonomi i botten. Samtidigt som det är fruktansvärt, var det precis vad man kunde vänta sig av en borgerlig regering som nu, för tredje gången i modern tid, lämnar ett länsat bord efter sig när de flyttar ut från Rosenbad. Men, frukta icke kära medborgare – Socialdemokraterna är här, och står redo att ta ansvar.
Ridå.
Om bilden hade varit sann, skulle Anderssons bekymrade min och pedagogiska diagram ha varit befogade. Nu är den inte det.
Sverige har oerhört starka statsfinanser. Medan världen för några år sedan gick igenom den värsta finanskrisen sedan 1930-talet, och många euroländer fick statsskulder så höga att de inte får plats på Magdalena Anderssons Powerpoint-bilder, fick majoriteten i Sverige stärkt privatekonomi, samtidigt som statens skuldsättning minskade.
Det är ingen slump att tidningen Financial Times 2011 utsåg Anders Borg (M) till Europas bästa finansminister. Utmärkelsen berodde på att Alliansen, när det krisade som värst, förde en ansvarsfull och expansiv finanspolitik, exempelvis genom jobbskatteavdragen som bidrog till att stimulera efterfrågan.
Att satsa i dåliga tider och spara på krutet när det går bra, är dock ingen mirakelkur som kan tillskrivas Anders Borg.
Såväl röda som blåa regeringar har länge varit överens om att staten ska gå med underskott vid lågkonjunktur.
Överskottsmålet på en procent har aldrig varit menat att gälla per år, utan per konjunkturcykel.
Det vet givetvis Magdalena Andersson. Därför är hennes uttalanden om att Alliansregeringen struntade i överskottsmålet inte bara märkliga, utan snudd på oförskämda. Särskilt eftersom hon under måndagens presskonferens flaggade för att överskottsmålet kan komma att slopas helt inom några år.
Det är en strålande idé. Dels har överskottsmålet under lång tid enbart funnits i den politiska retoriken, där kärvast tolkning av budgetreglerna gått segrande ur debatterna.
Dels har rädslan för underskott gjort att nödvändiga investeringar, exempelvis i infrastruktur och klimatomställning, har uteblivit – trots att det aldrig har varit billigare för Sverige att låna.
Förresten är det inte bara turerna runt överskottsmålet som skulle må bra av ny retorik.
Vi befinner oss i mitten av oktober och valrörelsen är en månad bort.
Det är dags att både regeringen och oppositionen inser det.