”De flesta får ut en pension som är cirka 60-65 procent av den lön de har när de går i pension, där cirka hälften kommer från staten och 10-15 procent från arbetsgivaren genom avtalspensionen. Så om du vill kunna behålla din levnadsstandard som pensionär behöver du spara ihop resten själv.”
Så står det på en av de större bankernas hemsida och det är många som har följt uppmaningen. Två miljoner svenskar gör i dag avdrag för privat pensionssparande, men snart är det nog slut med det.
Om allt går enligt regeringens plan sänks avdragsrätten för pensionssparande från dagens 1 000 kronor i månaden till 150 kronor i månaden nästa år, för att slopas helt 2016. Det betyder inte att man inte kan fortsätta att pensionsspara på samma sätt som i dag, men då får man skatta två gånger: först när man tjänar pengarna och sedan när de tas ut i pension.
Det är ingen bra idé och det är svårt att förstå varför både Alliansen, som tog fram förslaget, och de rödgröna, som har bakat in det i sin budget, vill minska pensionssparandet. Särskilt med tanke på att mycket pekar mot att pensionerna kommer att bli lägre i framtiden.
Nu är det givetvis inte så politikerna uttrycker saken. I stället lyfts andra sparformer fram, framför allt så kallade investeringssparkonton. För höginkomsttagare kan även löneväxling, alltså att avstå viss löneökning och i stället be arbetsgivaren att avsätta mer i tjänstepension, vara ett alternativ.
Men det ena förtar inte det andra. Det går utmärkt att både löneväxla och erbjuda investeringssparkonton samtidigt som man har avdragsrätten kvar. Om inte för alltid, så åtminstone under en tämligen lång övergångsperiod, så att landets pensionssparare hinner ställa om.
Så blir det inte nu. Det visar en Sifo-undersökning, där fyra av tio svarar att de inte vet var de ska spara när avdragsrätten tas bort. I samma undersökning uppger en av tio att de inte kommer att fortsätta pensionsspara, ungefär lika många tänker ha kvar sin pensionsförsäkring trots dubbelbeskattningen och två av tio ämnar pensionsspara på ett bankkonto, vilket ger väldigt låg avkastning.
Alla tre alternativen innebär mindre pengar som pensionär. Och om det är något vi inte behöver fler av är det fattigpensionärer. Därför bör regeringen tänka ett varv till och om de verkligen gör slag i saken och tar bort avdragsrätten bör övergången vara så mjuk så möjligt.
Eller som Dagens Nyheter privatekonomiska krönikör Maria Crofts skriver: ”Det är ingen överdrift att säga att det här är en stor förändring som berör många människor på ett genomgripande sätt. Allt pekar mot att pensionerna blir lägre framöver och därför handlar det faktiskt om möjligheten till ett drägligt liv på ålderns höst.”