Under den senaste veckan har minst sju personer drunknat i Sverige. Förutom att varje dödsfall är en personlig tragedi, är de en del av en negativ trend. Förra året omkom 137 människor i vattnet, vilket var den högsta siffran på tolv år. Cirka 60 procent av olyckorna inträffar i juni, juli och augusti, och enligt Svenska Livräddningssällskapet är de senaste årens varma somrar en starkt bidragande orsak till ökningen.
Föga förvånande beger sig fler till stranden och ut på sjön när det är vackert väder – men det betyder faktiskt inte att antalet drunkningsolyckor måste öka markant. För trots att statistiken är dyster, finns det tämligen enkla sätt att förbättra den. I början av året föreslog Svenska Livräddningssällskapet en nollvision för drunkningsolyckor, liknande den som riksdagen antog på 1990-talet för antalet döda i trafiken (Dagens Nyheter, 8/1).
Även om ett riksdagsbeslut inte är någon quick fix, skulle det sända ut en tydlig signal och bidra till att sjösäkerhet, simkunnighet och livräddning hamnar högre upp på den politiska dagordningen. Det kan låta populistiskt – som ett slag i luften – men faktum är att nollvisionen på vägarna har haft effekt. 1997 dog ungefär 550 personer i trafiken.
I dag är siffran under 300 och det finns ingen anledning till att det som fungerar på land inte skulle kunna fungera på sjön, där de största problemen är att många underskattar riskerna, samtidigt som de överskattar den egna simförmågan. Det gäller inte minst äldre män – 85 procent av de som drunknade 2014 var män, 70 procent av de avlidna hade fyllt 50 år – som är mer riskbenägna än genomsnittet.
Ett första steg för att få ner antalet drunkningsolyckor är att öka medvetenheten om hur farorna ser ut och hur man kan undvika dem. Förra året var hälften av de drunknade berusade och nio av tio saknade flytväst, två faktorer som innebär risker var för sig, och som tillsammans utgör en riktigt farlig kombination. En annan åtgärd är att förbättra och förstärka grundskolornas simundervisning.
Barn och ungdomar måste inte bara lära sig att simma, utan även vänja sig vid att vara i och vid vattnet, så att de inte får panik om de råkar trilla i eller om något annat oväntat händer. Dessutom behöver fler stränder bevakas av livräddare, så att det finns god beredskap – om olyckan väl är framme. Ytterst handlar det om att ta drunkningsolyckor på allvar och inse att om antalet döda på vägarna kan halveras, kan samma sak genomföras på sjön.
Då ökar sannolikheten att de varma dagarna, som sommaren förhoppningsvis kommer att bjuda på, smälter ihop till ett enda soligt sommarminne. I dag slutar för många av dessa vackra sommardagar i tragedier, som de inblandade aldrig kommer att glömma.