32 år. Så lång tid föreslår Finansinspektionen att man ska ha på sig att amortera ner sitt bolån till 50 procent.
Det borde inte vara någonting att bråka om. I alla fall inte för den som vågar tala klarspråk.
Sverige har bland de högsta bostadspriserna i världen i förhållande till inkomsterna.
De senaste decenniernas allt dyrare bostäder har gjort att svenska folket är belånade upp till taknocken.
Det är en instabil situation och när systemet kanske inte precis kraschar, men likväl får se en tillbakagång, är det låntagare med små marginaler som kommer att åka på de största smällarna.
Eller för att vara rakt på sak: Det är inte äldre höginkomsttagare med blygsamma bolån som tvingas sälja villan med förlust om räntorna stiger eller Sverige drabbas av massarbetslöshet.
Därför håller inte argumentet att en amorteringsplikt ”slår mot” unga och låginkomsttagare.
Tvärtom kommer förslaget att hejda prisutvecklingen och tygla överbelåningen, som riskerar att göra människor bankrutta resten av sina liv. Däremot får de skärpta amorteringskraven inte bli alltför stelbenta. Bankerna måste kunna lätta på reglerna under kortare perioder, exempelvis vid en sjukskrivning.
Finansinspektionens krav gör sig dock bäst som en del av en helhetslösning, med syfte att skapa balans på bostadsmarknaden. Därför bör regeringen genast börja utreda en avtrappning av ränteavdragen och reformer för att få fart på byggandet.
Till exempel skulle snabbare planprocesser och ett successivt införande av marknadshyror sannolikt öka antalet hyresrätter, vilket i sin tur leder till att färre känner sig tvingade att köpa bostäder de egentligen inte har råd med.
Det är en utveckling som skulle gynna alla.
I synnerhet dem som riskerar att falla i samma takt som bostadspriserna.