Den 1 maj, på arbetarrörelsens dag, förstärks a-kassan. I alla fall om regeringen och Vänsterpartiet får som de vill.
I veckan enades de rödgröna om att taket bör höjas från knappt 15 000 till cirka 20 000 kronor per månad, under de första hundra dagarna. Därefter föreslås taket ligga på drygt 16 500. Hatten av för det.
A-kassan har inte höjts sedan 2001, trots att vi under det senaste decenniet har haft såväl inflation som stigande priser. I praktiken har a-kassans värde sjunkit med hela 17 procent, medan reallönerna har ökat med en fjärdedel.
Det betyder att a-kassan har gått från att vara en inkomstbaserad ekonomisk försäkring till en grundtrygghet. Det visas inte minst genom att fler än nio av tio heltidsanställda slår i a-kassans tak, som för många ligger på samma nivå som socialbidraget. Det är inte tanken med a-kassan och alla riksdagspartier, utom Moderaterna, har länge velat höja taket.
Om regeringsförslaget blir verklighet – vilket är mycket troligt – betyder det att löntagare som tjänar upp till 25 000 kronor i månaden får 80 procent av sin tidigare inkomst under drygt tre månader.
Även om det är en klar förbättring är det långt ifrån tillräckligt för att a-kassan ska bli en reell inkomsttrygghet för breda löntagargrupper.
Det senare är en förutsättning för att Sverige ska stå sig i den internationella konkurrensen.
Arbetsmarknaden genomgår ständigt strukturomvandlingar, vilket leder till att nya, högproduktiva jobb skapas, medan andra slås ut.
På sikt bygger det Sverige starkare, men det innebär att många sannolikt kommer att förlora sina nuvarande jobb och att alltfler kommer att behöva omskolas mitt i livet.
Om detta ska vinna folkligt stöd måste majoriteten vinna på förändringarna och en genomsnittlig löntagare garanteras bibehållen levnadsstandard under omställningsperioden. Annars kommer vi troligtvis att se ett ökat motstånd mot globaliseringen och krav på statliga stöd till verksamheter som inte håller måttet.
I förlängningen ligger det således i både statens och arbetsgivarnas intresse att enskilda individer inte tvingas ta en oproportionerligt stor del av den ekonomiska smällen.
Därför bör a-kassan så snart som möjligt höjas ytterligare, för att på sikt ligga på samma nivå, och därefter hålla jämn fart, med sjukersättningen, som årligen räknas upp med inflationen.
I dag har den ett tak på cirka 28 000 kronor per månad och det finns ingen anledning till att olika ersättningsnivåer ska gälla för sjuka respektive arbetslösa. Båda tillstånden kan drabba vem som helst.