Många skolor håller inte måttet. Trots upprepade anmärkningar från Skolinspektionen tillåts de bedriva undervisning med undermålig kvalitet.
Det är ett svek mot eleverna som inte får den utbildning de har rätt till. Därför måste Skolinspektionen börja använda de verktyg den har och oftare än i idag dra in tillstånd för fristående huvudmän och verkställa kraftfulla åtgärder för att kommunala skolor som underpresterar ska börja leverera.
Kommuner som tar sitt utbildningsansvar på allvar behöver dock inte vänta på Skolinspektionen.
I Malmö löstes problemet med Rosengårdsskolans dåliga resultat genom att högstadiet stängdes och eleverna placerades i andra skolor.
Två år senare har andelen Rosengårdsungdomar som är behöriga till gymnasiet fördubblats, andelen med godkänt i alla ämnen har nästan trefaldigats (Dagens Samhälle, 27/8).
När SVT:s Agenda intervjuade några av eleverna framkom att de numera går i en skola där det är lugn och ro och erbjuds mer hjälp av lärarna, bland annat eftersom många pedagoger i Rosengård var sjukskrivna.
Dessutom får de stöd av sina nya klasskompisar: ”Här försöker alla göra sitt bästa för att bli något” (6/9).
Läs stycket igen och fundera på hur lätt det är att lyckas i en stökig skola, där lärarna sjukskrivs och det finns en utbredd lågpresterandekultur.
Det anmärkningsvärda är alltså inte att Rosengårdsskolans högstadium lades ner, utan att det skedde först 2013 och att stängningen klassades som en drastisk åtgärd, trots att det var uppenbart att eleverna nekades en god studiemiljö.
Exemplet visar hur viktigt det är att skolor får hjälp av Skolinspektionen redan i ett tidigt skede och att skolpengen bör viktas i högre utsträckning än idag, för att kompensera för elevernas skilda förutsättningar.
Dessutom måste handduken slängas in i tid om man märker att en nedåtgående spiral inte vänder, så att eleverna inte slösar bort flera år.
Det kan aldrig vara upp till eleverna att se till att de går i en bra skola.