Det har blivit en följetong i medierna. Sverigedemokratiska politiker spyr galla på olika internetsidor. Partiledningen konfronteras, uttrycker förvåning och slår ifrån sig: Vi kan inte ta ansvar för vad enskilda medlemmar gör, men om anklagelserna stämmer ska vi så klart vidta åtgärder.
Det senaste exemplet handlar om nämndemännen. Tillsammans med Researchgruppen avslöjar Expressen på måndagen att flera SD-nämndemän, som bland annat tjänstgör i migrationsdomstolen, anonymt har uttryckt sig grovt rasistiskt på hatsajter som Avpixlat, Fria Tider och Exponerat.
Bland annat beskrivs alla män från Mellanöstern och Nordafrika som potentiella våldtäktsmän. Detta av en person som ska döma brottsmisstänkta opartiskt.
Även om många kommentarer sannolikt faller under hets mot folkgrupp, och därmed är olagliga, är det inte uttalandena i sig som är det huvudsakliga problemet. Inte heller att några av nämndemännen representerar Sverigedemokraterna.
Problemet är att vi över huvud taget har nämndemän. Inte bara för att de företräder olika partier, utan för att själva grunden i nämndemannasystemet är att brottsmisstänkta bland annat ska dömas av amatörer, som förväntas representera folkets röst och det allmänna rättsmedvetandet.
Det låter kanske bra på pappret. Men i vilket annat sammanhang likställer vi människor, vars enda merit är att de har löst partimedlemskap, med människor som har ägnat flera år på universitetet åt att studera det aktuella ämnesområdet?
Det borde om möjligt vara än mera otänkbart inom rättsväsendet, där en av hörnstenarna är att alla domare, såväl med som utan juristexamen, är opartiska och dömer enligt lagen.
Eller som Mårten Schultz, professor i civilrätt, säger till Expressen: Att ha domare som jobbar som domare utan att ha en juridisk utbildning och som är politiskt tillsatta – det tycker jag är ovärdigt en rättsstat.