Just nu gör sig vänstern dummare än den är. I stället för att diskutera hur nyanlända ska få in en fot på arbetsmarknaden, låtsas många att såväl OECD och Finanspolitiska rådet som allianspartierna och borgerliga debattörer vill ha lägre ingångslöner av ren jävelskap.
Längst går Martin Klepke, politisk redaktör på LO:s tidning Arbetet, som jämför Centerpartiets idé om särskilda avtal med apartheid (8/2).
Samtidigt säger sig den LO-sponsrade kampanjen “Rör inte min lön!” vilja ha sänkta högstalöner i stället för sänkta lägstalöner (Politism, 15/2). Trots att LO vet att det varken finns något samband eller motsättning.
Aningen otippat gav sig även DN:s tv-krönikör Johan Croneman in i debatten, genom att föreslå att SVT ska redovisa debattörernas inkomster, vilket många S-skribenter redan gör (15/2). Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne har fått sin lön presenterad fler gånger än LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson har sagt avtalsrörelse. Om man inte visste bättre skulle man alltså på riktigt kunna tro att de röda inbillar sig att det är vd- och politikerlönerna som hindrar nyanlända från att komma in på arbetsmarknaden.
Tänk om vänstern i stället kunde slå sina kloka huvuden ihop och leverera konkreta åtgärdsförslag. För ja, fel utformat riskerar sänkta ingångslöner att skapa ett etniskt låglöneproletariat, en risk Liberalerna vill minimera genom att låta jobben med låg lön och lägre skatt gälla i max fem år.
Med tanke på Arbetsförmedlingens larm om att utrikes födda snart är i majoritet bland de arbetslösa, är det en modell väl värd att pröva (DN, 11/2).
För till skillnad från vad vänstern tror – eller kanske snarare vill få oss att tro – är alternativet till lägre ingångslöner inte en välmående ”invandrarklass” som snabbt tillgodogör sig vuxenutbildningar och intar vd-stolar. För många är alternativet bidrag och svartjobb, vilket utgör bästa möjliga grogrund för framväxten av en etnisk underklass.
Det vill varken högern eller vänstern. Därför är det dags att sluta med dumheterna.