Årets julkalender ”Tusen år till julafton” skiljer sig från tidigare upplagor, genom att vara mer fakta och mindre fiktion.
I ett experiment får en handfull barn leva under olika epoker, från vikingatid år 1015 till julafton 2015, där varje tid har sin särart.
SVT tvinnar en fascinerande tråd genom det senaste årtusendet. Med Lotta Lundgren och Erik Haag som guider, och Stina Ekblad som berättarröst, skildras allt från uppförandet av runstenar, digerdöden, arrangerade äktenskap, Gustav III:s uppväxt och industrialismens genombrott, till mer moderna inslag, som hur bilen blev var mans egendom, mammors intåg på arbetsmarknaden och mottagandet av finska krigsbarn under andra världskriget.
Allt görs med fokus på barnen och det vardagliga, som att man periodvis sov flera i samma säng, inte visste varifrån sjukdomar kom, med en axelryckning slängde skräp i naturen och att det inte alltid har varit självklart att föräldrar vill att barnen ska gå i skolan.
Trots att serien är väldigt lärorik – och lockar till en hel del skratt – är den största behållningen inte de historiska inslagen i sig, utan att avsnitten placerar oss som lever i dag i en historisk och kulturell kontext.
De lägger en grund för en vidare reflektion kring vad det innebär att vara människa. Hur var det att växa upp som vikingabarn på 1000-talet, kungabarn på 1500-talet eller barnarbetare på 1800-talet? Vad skiljer och vad är likadant, beroende på i vilken tid och under vilka omständigheter man lever?
Sist men inte minst kommer många sannolikt även att börja tänka på vilka avtryck de själva gör här och nu.
Eller som Stina Ekblad konstaterar i det sista avsnittet: En dag kommer framtiden att titta tillbaka på oss och på vår tid. Vad kommer de att säga?