”Jimmie Åkesson (SD) som utrikesminister? Nej, tror inte det.”
Så skrev Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin i våras, apropå att Sannfinländarnas partiledare Timo Soini siktade på att bli utrikesminister, vilket han sedermera också blev.
När Åkesson några månader senare talade i Almedalen instämde han ironiskt i Mellins analys och meddelade att han tänkte ”utse någon annan på den posten den dagen det blir aktuellt”. Syftningen var glasklar.
Låt oss hålla fast vid den tanken. Åkesson och hans fästmö Louise Erixon, som på partiets landsdagar i november motionerade om att gravida kvinnor ska kunna tvångsomhändertas, flyttar in i Sagerska palatset med sin son. Vilket Sverige skulle Åkessons sverigedemokrater försöka skapa?
Det enkla svaret är att det inte bara – eller ens primärt – handlar om att minska flyktingmottagandet. Som journalisten Niklas Orrenius skriver är SD inget missnöjesparti som lite allmänt vill bromsa invandringen och i övrigt ha samma land som i dag (DN, 14/12-2014). SD är ett nationalistiskt parti som vill stöpa om Sverige i grunden och skapa ett kulturellt och etniskt enhetligt land.
Det är mot den bakgrunden SD-politiker lägger förslag och fäller uttalanden som är otänkbara i andra partier. Som att Kriminalvården och SCB ska registrera människor utifrån etniskt ursprung och att ”dagens polischefer ska bort när vi tar makten”. Det är därför Åkesson ”varnar” för att Muhammed är det vanligaste tilltalsnamnet på nyfödda pojkar i Malmö (vilket inte stämmer) och riksdagsledamoten Kent Ekeroth twittrar att medier ska stoppas ”i sinom tid”. Det är samma Kent Ekeroth som var inblandad i den så kallade järnrörsskandalen, vilken ledde till att riksdagsledamoten Erik Almqvist avgick och flyttade till Ungern – ett land som SD brukar peka ut som förebild.
Här är det dags att bli rädd på allvar. Sedan 2010, när premiärminister Viktor Orbán och hans parti Fidesz kom till makten, har flera lagar som hindrar oppositionen från att bedriva politisk valrörelse stiftats. Numera är det förbjudet att framföra åsikter som skadar den ungerska staten, politiska kampanjer får bara förekomma i statliga medier och pressen kan tvingas offentliggöra sina källor. Dessutom finns ett statligt utsett medieråd som får bötfälla medier som rådet anser rapporterar obalanserat.
Önskar verkligen 20 procent av väljarna, vilket SD lockade i den senaste SCB-mätningen, att Sverige ska gå i Ungerns fotspår och styra bort från demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet? Är var femte svensk på riktigt beredd att ge upp den frihet som våra förfäder har kämpat för, bara för att flera regeringar i rad har slarvat med integrationspolitiken? Kan nästan 1,5 miljon röstberättigade sanningsenligt säga att de vill ha Jimmie Åkesson (SD) som utrikesminister?
Nej, tror inte det. Och inte som statsminister heller.