Med största sannolikhet kommer surrogatmödraskap snart att bli lagligt i Sverige. Inom kort presenteras en utredning i frågan och Statens medicinsk-etiska råd, Smer, ställde sig redan 2013 positivt till en lagändring. Villkoren är att surrogatmamman är en släkting eller nära vän, ställer upp avgiftsfritt och har fött egna barn utan komplikationer.
Inget ont om tillvägagångssättet, men det kommer inte att påverka barnlängtande svenskars möjligheter annat än på marginalen. Därför bör vi även acceptera kommersiella surrogatmödraskap, där surrogatmamman får betalt för sin insats och inte behöver ha någon relation till de barnlösa. Den modellen finns i exempelvis Indien och USA, dit många svenskar söker sig.
Alternativet är att par som saknar villiga närstående, vilket de flesta gör, även fortsättningsvis kommer att resa utomlands – eller betala någon i Sverige under bordet. Strikta restriktioner utgör en perfekt grogrund för oreglerade svarta marknader, vilket i det här fallet riskerar att skapa konflikter utanför sjukvårdens radar, om kvinnan exempelvis avbryter graviditeten.
En annan betydande risk med att bara tillåta icke-kommersiella surrogatmödraskap är att många familjer kan komma att sätta en enorm social press på systrar och svägerskor: ”Du som har välsignats med två fina barn, unnar du inte din syster samma lycka?”.
Självklart gör man det. Men precis som man själv löste familjebildningen utan sin systers medverkan, anser man att hon ska ha rätt att göra detsamma.
Inte genom att resa utomlands eller begå en olaglig handling, utan på ett svenskt sjukhus, efter att alla parter har undertecknat ett juridiskt bindande kontrakt, som är lika för alla och godkänt av företrädare för sjukvården, juridiken och etiken.
Det här scenariot kommer att bli verklighet i Sverige. Frågan är om kommersialismen slår till nu eller först när den svarta marknaden är ett faktum.