Skola, vård och propaganda i kommunerna

LIBERAL KOMMENTAR GOTLÄNNINGEN2015-06-19 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Vi läser om elever som inte klarar grundskolan. Om anställda inom hemtjänsten som räknar minuter och om dementa som blir inlåsta eftersom det saknas personal. Allt med samma motivering: Pengarna räcker inte och kommunen måste spara.

Det gäller dock inte alla verksamheter. Enligt en ny kartläggning från tidningen Dagens Samhälle och radioprogrammet Medierna, har antalet kommunikatörer i kommuner och landsting ökat med 106 procent under det senaste decenniet. Och det beror inte på att kommuninvånarna var kraftigt underinformerade innan dess.

Det många av de 3 800 kommunikatörerna ägnar sig åt är inte saklig information. Arbetsuppgifterna kan snarare beskrivas som propaganda, åt att styra den kommunala berättelsen och bygga kommunens varumärke med hjälp av trevliga historier.

Även om de enskilda produktionerna inte är lögner, är de slöseri med skattepengar. När en resursstark aktör med en tydlig agenda publicerar text och bild under journalistisk täckmantel, riskerar helheten att bli missvisande.

För kommunernas kommunikationsavdelningar avslöjar inte missförhållanden på kommunala äldreboenden. De brer inte på med stora rubriker om kommunstyrelsen festar för skattepengar i Cannes eller om kommunfullmäktige har sålt ut en verksamhet till underpris. Det kommuninvånarna betalar för, via kommunalskatten, är att tjänstemännen matar dem med en positiv bild av kommunen – en tjänst få kommuninvånare efterfrågar och något som knappast ingår i den kommunala kärnverksamheten.

Att det sker samtidigt som journalisterna i Sverige blir färre – 1 000 journalistjobb har försvunnit under de senaste två åren – är inte kommunernas fel. Nedgången beror på att skaran som är beredd att betala för att läsa artiklar som den här krymper, samtidigt som annonsörerna har hittat andra kanaler för att få ut sina budskap.

Däremot är det kommunledningarnas och kommunpolitikernas ansvar att ifrågasätta om det ändrade styrkeförhållandet mellan granskare och lobbyister verkligen gynnar kommuninvånarna, som är alla kommunanställdas uppdragsgivare. I samma veva måste kommunpamparna börja inse att förvaltningarna varken är privata företag eller propagandaorgan, och att det är skattebetalarnas pengar de leker pr-byrå med.

Kommunernas uppdrag är att leverera tjänster som utbildning och äldreomsorg, och att värna den demokratiska processen, exempelvis vad gäller bygglov och tillståndsprövningar. I den mån ledningen eller fullmäktige vill stärka kommunens så kallade varumärke, görs det bäst genom att sköta det kommunala uppdraget med bravur och leverera höga skolresultat, värdig äldreomsorg, gott företagsklimat och trevlig närmiljö.

Pengarna bör helt enkelt satsas på att kommunen ska bli framgångsrik. Inte på att betala kommunikatörer för att låtsas vara det.