Krig mitt i Paris. Så löd tidningen Le Figaros löpsedel på lördagsmorgonen. En dag när Frankrike för andra gången i år vaknade i chocktillstånd.
När paniken har lagt sig, vilket den sakta men säkert gjorde efter attentaten i januari mot en judisk matbutik och satirtidningen Charlie Hebdo, är det nödvändigt att Frankrike, övriga EU-länder och Nato agerar för att undvika ännu en repris.
För fredagskvällens terrordåd är inte bara en attack mot Frankrike, Paris och de drabbade. Det är en attack mot hela den öppna och demokratiska världen.
Sport och musik, god mat och dryck, glädje och gemenskap, är världsliga värden. De symboliserar själva sinnebilden av det goda – ”syndiga” – livet i väst, som står i skarp kontrast till IS-krigare som väljer att dö i dag, inför löftet om en evig och riklig belöning i himlen.
Det är därför kampen är så ojämn. Hur försvarar man sig mot någon som struntar i både sitt eget och andra människors liv?
Svaret är att ett samhälle som vill förbli öppet aldrig kan göras osårbart. Man kan jobba förebyggande mot extremism, skärpa lagarna mot terrorresor, ge Säpo ökade resurser och förbättra det internationella samarbetet mellan underrättelsetjänsterna, men en stat med full kontroll över potentiella terrorister måste ha full kontroll över alla som befinner sig inom nationens gränser.
Det håller inte i länder vars lagar snarare syftar till att skydda öppenhet, yttrandefrihet och demokrati, än till att stänga, tysta och låta terrorn vinna.
Därmed inte sagt att vi är chanslösa. Men eftersom vi varken kan eller vill ge igen med samma mynt behöver vi använda den demokratiska världens styrkor, där en är konsten att mobilisera gemensamt, och flytta fram positionerna i kriget mot Islamiska Staten, IS.
Att tro att terroristerna kommer att lämna Europa ifred om vi låter dem härja fritt – vilket antyddes när IS motiverade attentaten med Frankrikes närvaro i Syrien och Irak – vore inte bara själviskt och osolidariskt mot terrorismens offer i Mellanöstern. Det vore dessutom naivt.
Därför måste bredast tänkbara internationella koalition trycka tillbaka mördarna och upprätta säkra zoner för civilbefolkningen, som DN:s chefredaktör Peter Wolodarski uttrycker saken (15/11). Dessutom kan väst jobba hårdare för att strypa finansieringen.
Om motoffensiven faller väl ut gör IS tillbakagång det teoretiskt möjligt att inleda en tid av fred och stabilitet i regionen, vilket är nödvändigt för att komma åt jihadismens rötter och minska återväxten.
Detta är i sin tur den bästa garanten mot islamistiska terrordåd, eftersom öppna och demokratiska stater saknar gränser som kan stoppa den som vill skada de värden som våra samhällen är uppbyggda kring. Vårt bästa försvar är helt enkelt att fler delar våra ideal.