Betygen är i topp. Kunskaperna i historia och matematik likaså. Allt borde alltså vara frid och fröjd, men tyvärr kan den nybakade studenten inte plugga.
Situationen är inte så osannolik som den låter. Trots tolv år i grundskolan och gymnasiet har många av dem som nyligen började på Sveriges universitet och högskolor inga grundläggande kunskaper i studieteknik.
De läser för mycket och på fel sätt, är oförberedda på att behöva ta eget ansvar, inser inte att de bör läsa på inför föreläsningarna och är vana att hinna repetera materialet tills de kan böckerna så gott som utantill.
Det framgår i en artikel som Dagens Nyheter publicerade i slutet av förra veckan (17/9).
I praktiken betyder det att dagens 20-åringar inte har lärt sig något så grundläggande som att studera. Detta eftersom grundskolans och gymnasiets undervisning till stor del bygger på att eleverna serveras tillrättalagda faktauppgifter och därmed ”slipper” hantera stora mängder med information, sålla ut det väsentliga och dra slutsatser.
Kombinerat med allt sämre förkunskaper i de teoretiska ämnena är dessa luckor sannolikt huvudorsaken till att kunskapskraven på flera högre utbildningar har sänkts. Om studenterna både saknar goda ämneskunskaper och kapacitet att tillgodogöra sig information – hur ska då lärosätena kunna bibehålla en acceptabel akademisk nivå?
Nu låter det som att bristerna bara är ett problem för universiteten och högskolorna. Dilemmat är dock betydligt större än så.
Tiden när man kunde stämpla in på bruket eller fabriken när man var 15, och checka ut 50 år senare med guldklockan i hand, är förbi. Dagens grundskole- och gymnasieelever kommer troligtvis, oavsett om de läser vidare på universitet eller inte, att tvingas byta yrkesbana både en och två gånger. Det förutsätter att man kan hantera förändringar och klarar av att snabbt tillgodogöra sig nya färdigheter.
En som verkar ha insett allvaret är kungen (eller hans talskrivare) som berörde ämnet i sitt tal vid riksmötets öppnande i förra veckan: ”Hur ska vi då kunna förbereda våra barn och barnbarn för en framtida värld som vi inte vet så mycket om? Jo, vi kan förbereda dem för att kunna hantera förändring. För det enda vi säkert vet är att världen kommer att fortsätta att förändras.”
Även om han framför allt syftade på globaliseringen och vikten av att skapa förståelse för andra kulturer och samhällsskick, gäller samma sak i arbetslivet.
Vi vet väldigt lite om framtidens jobb, men vi vet att de inte kommer att se ut som dagens och att de kommer att förändras över tid.
Därför bör riksdagsledamöterna lyssna på statschefen. Om Sverige ska stå sig på en alltmer global arbetsmarknad, måste framtidens medarbetare utbildas i att kunna hantera förändringar.