Sveriges försvar och speciellt försvaret av Gotland har varit, och är, ett aktuellt debattämne. Underfinansiering, personalbrist och omorganisationer är några av de problem som diskuteras.
Samtidigt har allvaret i hoten och risken för konflikter i vårt närområde ökat. Cyberhot, desinformationskampanjer och drönare i olika former fordrar motåtgärder. Detta leder till krav på flexibilitet och hög beredskap vilket också framgår av försvarspropositionen.
Militärstrategiskt har Gotland utöver dessa hotbilder fått en helt annan betydelse i försvarsplaneringen än tidigare. Under det kalla kriget var försvaret av Gotland underordnat försvaret av fastlandet. I dag anser många att Gotland kan vara primärmålet som berör Sverige.
Vilka svårigheter finns det då när det gäller Gotland, försvarsstrukturen och hoten? Ett av de allvarligaste problemen är öns infrastruktur. I dag är gotlänningarna beroende av daglig tillförsel av i stort sett allt – ”just in time”.
Det vi behöver av livsmedel, drivmedel, sjukvårdsartiklar är antingen på väg hit eller finns på fastlandet eller utomlands. I en konflikt där det ryska målet är att kontrollera Gotland måste vi utgå från att de som en av de första åtgärderna förhindrar alla transporter hit.
Inom en vecka har vi då en försörjningskris på ön som även omfattar de militära förbanden. Kan man från svensk sida förhindra en sådan blockad – tyvärr inte. Det räcker med att sänka ett fartyg i inloppet till Visby hamn så är det stopp.
Men kryssningskajen då? Tyvärr den är inte anpassad som reservalternativ för mottagning av gods, alltså roll on – roll off. Vi har inte i dag eller inom de närmsta åren möjlighet att eskortera färjorna eftersom det saknas kvalificerat luftvärn och dessutom är ubåtsjaktsförmågan mindre bra. Flygtransporterna till Gotland kan inte skyddas på grund av hotet från de avancerade ryska robotsystemen.
Vi är avskurna…
För de militära förbanden på Gotland är kanske själva blockaden hanterbar ett par veckor så länge inte krigshandlingar pågår.
Men är förbanden i strid medför brist på förnödenheter begränsningar beroende på underhållsproblem. Speciellt allvarligt torde bristen på krigssjukvård bli. Det kan nämnas att under det gamla invasionsförsvaret kunde fyra krigssjukhus mobiliseras här…
Kan då de mekaniserade förband som inom några år ska vara organiserade på Gotland hindra eventuella ryska äventyrligheter? Tveksamt – speciellt efter en avspärrning.
Ska man komma upp i en erforderlig nivå krävs att hela marinen och halva armén utgångsbaseras på ön. Detta kommer inte att bli aktuellt vilket nytillträdde ÖB Micael Bydén förklarade i Agenda häromkvällen. Hela landet ska försvaras.
Slutligen vill jag önska den nyutnämnde chefen för 18.stridsgruppen Stefan Pettersson lycka till med att organisera och öva sitt förband.
Det kommer att ställas stora krav på honom och hans medarbetare för att lösa uppgiften. En början är att hela Tofta skjutfält kan utnyttjas för övningar.