Polens nya medielag innebär att de statsägda radio- och tv-kanalerna kommer att direktstyras från regeringskansliet. Bakgrunden är att det ultrakonservativa partiet Lag och Rättvisa, som efter valet i höstas fick majoritet i parlamentet, i ilfart har trumfat igenom den ena lagen efter den andra.
I en intervju i Dagens Nyheter ger den nye kultur- och vice premiärministern Piotr Glinski en föraning om vad som komma skall. Han menar att dagens medier är likriktade och utesluter inte att det kan bli aktuellt att säga upp alla journalister för att sedan bygga upp medierna på nytt, underförstått bemannade med megafoner för regeringspartiet (DN, 10/1).
Jämför det med om Alice Bah Kuhnkes (MP) första drag som kulturminister hade varit att säga upp samtliga journalister på SR och SVT, för att därefter placera sina partivänner som chefer för Ekot och Aktuellt.
Utvecklingen blir än mer oroande mot bakgrunden att Jarosław Kaczyński, ordförande för Lag och Rättvisa, inte gör någon hemlighet av att han vill kopiera Ungerns premiärminister Victor Orbán, som under de senaste åren har fört Ungern i auktoritär riktning. Skillnaden är att allt går betydligt snabbare i Polen och EU-parlamentets talman Martin Schulz har liknat händelseförloppet vid en statskupp.
Han är långt ifrån ensam med sina farhågor. På tisdagen uppmanade SR:s vd Cilla Benkö, SVT:s vd Hanna Stjärne och UR:s vd Christel Tholse Willers Sveriges riksdag och regering att omgående agera inom ramen för EU (DN Debatt, 12/1).
Det är en bra uppmaning och Sveriges hållning bör vara att låta pengar tala sitt tydliga språk.
I EU:s långtidsbudget har 640 miljarder kronor avsatts för Polen. Det är pengar som inte bör betalas ut till ett land som inte lever upp till de krav på demokrati och mediepluralism som gäller för att bli EU-medlem. Det är dags att visa att det i grunden inte är ekonomin som håller EU samman, utan de gemensamma demokratiska värderingarna.