Ett av de många ämnen som diskuteras i Almedalen detta år är säkerheten. Inte bara den inre, hur besökarna med alla tillresta makthavare ska skyddas, utan även den yttre – hur Sveriges säkerhet ska upprätthållas.
Att man ser på den inre säkerheten på stort allvar visar polisens agerande när två väskor påträffades i Almedalens Hotell i måndags. På hotellet anordnades ett seminarium som skulle handla om press- och yttrandefrihet. Snabbt ingripande av polis med bombhund. Tack och lov visade det sig att väskorna var ofarliga, annars hade veckan fått ett annat innehåll än som var tänkt.
Att miljön under veckan kan inbjuda till olika terroristdåd visar boken ”Almedalen har fallit”. Visserligen en fiction som handlar om något som kan men absolut inte får inträffa. Ett sätt att försvara vårt samhälle är möten mellan människor, öppenhet och en fri debatt. Med andra ord frihet. Det vill vi försvara.
Men för att bevara och utveckla det öppna samhället krävs även en försvarsmakt med förmågor att ingripa mot yttre hot, hot mot vårt lands säkerhet. Att hoten har ökat mot Sverige är det allt fler som inser och håller med om. 80 procent av svenskarna är i dag oroade över utvecklingen i Ryssland. Med all rätt.
I sammanhanget diskuteras det även om Ryssland planlägger och övar anfall mot Sverige och då kanske främst Gotland. Naturligtvis pågår det planläggning för sådana alternativ, något annat vore tjänstefel av de högre ryska staberna. Om och när planerna kommer till pass återstår att se.
Det som är allvarligare i dag är den propaganda som Ryssland utsätter sina grannländer för. Främst i vårt närområde är de baltiska länderna utsatta men även Sverige får sin beskärda del av kakan.
Nyligen offentliggjordes att Rysslands riksåklagare utreder om det var lagligt att erkänna baltstaternas självständighet 1991. Ett exempel på den psykologiska krigföring som dirigeras från Moskva.
För vår del kan nämnas de kränkningar av svenskt område som ryskt stridsflyg genomfört under det senaste året. För att snabbt kunna ingripa mot dessa kränkningar har den svenska incidentberedskapen baserats på Gotland allt oftare. Ön har alltså återfått sin betydelse av hangarfartyg.
I ett debattprogram på tv häromdagen framfördes åsikten att Gotland skulle förklaras som demilitariserad zon. Flera av oss känner igen uttrycket ”Fredens hav” som benämning av Östersjön. Ett uttryck som myntades i Moskva 1957 för att neutralisera området och på så sätt stärka Sovjetunionens makt i området.
Kommer månne förslaget att göra Gotland till en vit fläck på den militära kartan från Moskva…?
Det vi nu kan hoppas är att beslutet att åter militarisera Gotland verkställs, att personal kan rekryteras till ön så att förbanden kan upprätthålla den höga beredskap som erfordras. Att i dag tro att personal kan föras över från fastlandet i ett läge då Gotland är hotat är att förbereda sig för gårdagens krig.