Sedan 1 maj kan alla med internetuppkoppling gå på Dramaten hemma framför datorn. Först ut är Ingmar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”, som under året kommer att följas av ytterligare fem filmade Dramatenföreställningar av bland annat August Strindberg och Molière.
”Det är viktigt att publiken kan ta del av Dramatens utbud oavsett var man bor, vilken livssituation man befinner sig i eller vilka ekonomiska förutsättningar man har,” säger teaterchefen Eirik Stubø, och tillägger att ambitionen är att fortsätta utveckla konceptet till att även innehålla exklusivt webbmaterial.
Idén är som tagen ur en pjäs av Shakespeare. Att tillgängliggöra ”finkultur” kan verka invecklat, men under sista akten faller bitarna på plats.
Medan fritt inträde på statliga museer, som finansminister Magdalena Andersson (S) och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) gjorde ett stort nummer av i höstas, framför allt gynnar stockholmare som har goda möjligheter att ta sig till museerna, riktar sig Dramaten Play till alla som annars inte har möjlighet att gå på Dramaten. Det gör play-tjänsten till en träffsäker satsning för att sprida kvalitetskultur. Med facit i hand är det mest anmärkningsvärda att det inte har gjorts tidigare.
Dramaten är Sveriges nationalscen som både ägs och till stor del finansieras av staten – alltså av oss alla. Enligt Dramatens hållbarhetsredovisning uppgick det statliga bidraget för 2013 till över 220 miljoner kronor, medan biljettintäkterna stod för knappa 40 miljoner.
Det är alltså inte mer än rätt att även de som inte har möjlighet att slå sig ner i salongen får del av utbudet, som de är med och betalar för.
Därför bör Dramaten Play både utvecklas och utökas. Givetvis måste nationalscenen gå till att vara, från att inte vara, där stora delar av publiken är.