På riksplanet handlar det en del om vem som ska ha äran/skulden för de politiska beslut som nu presenteras. Är det Januariavtalets förtjänst eller är det M/KD-budgeten?
Lokalt på Gotland märks också att den förra majoriteten vill ha äran för de långbollar som nu rullat fram till faktiska beslut. I går antog regionfullmäktige både ett trafikförsörjningsprogram och en strategi för besöksnäringen där arbetet pågått en längre tid. Självklart har alla partier varit med och påverkat så att resultatet blivit som det blev, så länge man inte varit helt emot så klart.
Kring de båda programmen råder i stort sett enighet. Kollektivtrafiken måste bli bättre och mer tillgänglig. Besöksnäringen måste vässas och utvecklas.
Vänsterpartiets Saga Carlgren tyckte i och för sig att det mest är gotlänningarna som inte fattat hur bra kollektivtrafiken är men de flesta andra var överens om att det behövs kraftfulla åtgärder för att få oss att ta bussen.
Kan man anpassa sitt resande till kollektivtrafiken är det självklart inga problem att resa kollektivt. Men de flesta är styrda av andra saker, som jobb, familj, att inte bara ta bussen dit utan också kunna komma hem.
För stadstrafiken skulle bussen bli väldigt mycket mer attraktiv om man slapp kuska runt hela stan i en halvtimme för en resa som skulle ta tio minuter om man slapp denna rundtur. Dessutom är avgångstiderna väldigt ungefärliga så man vet inte om man missat bussen eller om den inte kommit. Så det är inte bara gotlänningarnas ovilja att åka kollektivt som är orsak till vår dåliga statistik.
Däremot har bristen på kollektivtrafik gjort att gotlänningarna och bilarna har en intim och stark relation som behöver utmanas på ett kraftfullt sätt.
I debatten gjorde Lisbeth Bokelund (MP) ett inlägg som fick mig att studsa till: ”Det är ett problem att vi har så spridd bebyggelse” tyckte hon och påpekade att det blir kostnadskrävande om folk ”bygger hus överallt”.
Inlägget kom efter att Lars Thomsson (C) påpekat en skrivning i programmet om att ny bebyggelse ”i möjligaste mån” ska beviljas i anslutning till kollektivtrafikens linjer inte får övertolkas som att övrig bebyggelse inte är aktuell.
Att Gotland har en levande landsbygd är en tillgång som behöver stärkas, inte motarbetas. För då kan vi lägga den andra strategin som antogs, om hur vi ska stärka och utveckla besökningsnäringen.
Det är verkligen inte ett problem att folk vill bo över hela ön och att det finns de som till och med vill bygga nytt över hela ön.
När Lars Engelbrektsson (SD) begärde ordet och sågade hela trafikförsörjningsprogrammet tänkte jag att äntligen kommer det lite politik från de sex SD-mandaten. Men nej. Trots att han använde omdömen som ”helt jävla galet” fanns inget förslag om hur det borde vara istället.
En svepande återremiss var det enda han begärde och som han senare fick dra tillbaka eftersom han inte kunde precisera vad i förslaget som skulle utredas ytterligare.
Så Sverigedemokraterna, vars själva drivkraft är andra partiers påstådda inkompetens, fortsätter att se sin roll som politiker som recensenter av andras förslag. Någon egen politik för Gotland har man efter alla år ännu inte lyckats prestera.