Avståndet mellan politiker och medborgare har ökat, både bildligt och bokstavligt. Detta trots att möjligheterna till kommunikation och dialog är bättre än någonsin.
Ju färre medborgare som personligen känner en politiker, desto mer ökar mytbildningen om politikernas lyxiga och världsfrånvända tillvaro.
Almedalsveckan stundar i Visby, en vecka som i alla tider varit ifrågasatt att vissa som anser den vara en direktsänd ankdamm för politiker och journalister som krokar arm. För den som är på plats finns alla möjligheter att möta landets toppolitiker och expertis inom alla möjliga (och omöjliga) områden.
För att det demokratiska mötet och samtalen ska vara öppna för alla, oavsett var de äger rum, krävs dock att omgivningen och förhållandena är trygga. Att alla spelar med samma spelregler: att man respekterar allas lika rätt och värde och att man värnar demokratin.
Om antidemokrater och våldsverkare släpps in betyder det att många andra stängs ute.
Det handlar inte om att man inte vill ”ta debatten”, det handlar om att värna sin egen säkerhet och trygghet.
I år har en skugga fallit över Almedalsveckan i detta avseende. Att nazister släpps in i stugvärmen är en större risk för Almedalsveckans fortlevnad än risken att aktörer väljer bort veckan för att ens evenemang försvinner i det digra programmet (i år över 4 000 programpunkter).
Region Gotland och polisen menar att det inte går att stoppa Nordiska Motståndsrörelsens (NMR) medverkan.
Att det är juridiskt okej att tillåta dem är för de flesta klart, men att inte pröva möjligheten att stoppa antidemokratiska grupper som uppmanar till både våld och att ta vill vapen, att inte ens försöka söka det stöd som faktiskt finns i lagen för detta, det är svårt för många att smälta. Om det offentliga rummet ska kunna kännas tryggt för alla medborgare måste det också vara fritt från dessa inslag.
Även nätet får numera anses vara ett offentligt rum.
Genom sociala medier och möjligheten för alla att kommentera artiklar på nätet skulle ett samtal mellan makt och medborgare kunna tillföra demokratin stora värden.
Men även här utestängs många på grund av att vissa använder sin yttrandefrihet till att hata och/eller trakassera meningsmotståndare i sån grad att de väljer att inte medverka i detta samtal.
Inget av dessa problem löses genom att yttrandefriheten begränsas. Det måste självklart vara tillåtet att tänka vilka tankar man vill, hysa vilka åsikter man vill. Även de vidriga och avvikande.
Men vidriga åsikter som övergår i handlingar är något annat. Här inträder andra lagar och regler att förhålla sig till.
Praktisk nationalsocialism är ingen åsikt, det är hatbrott och hets mot folkgrupp.
Rasism, ofredande, förtal, stalkning och hot är brottsliga gärningar, inte åsikter.
Yttrandefriheten är vid men inte obegränsad. Brottsliga gärningar ingår inte. Här behöver samhället en tydlig gränsvakt för att yttrandefriheten ska gälla alla, inte bara de som vill kapa den.