De flesta vet vid det här laget att oppositionen inte gillar regionledningens politik och sätt att leda regionen.
Ingen jätteöverraskning.
Men vad det konkret är de vill ska göras istället, vilka alla dessa kloka idéer de har som aldrig lyssnas på, det får de tyvärr inga frågor om.
Det här är en trend som tyvärr ses lite överallt. Politiken har blivit med spinn och taktik än att presentera sina politiska idéer. Medierna har ett stort ansvar för denna utveckling. Det är lättare att hänga på nån som rasar än att sätta sig in i frågan och ha ett kritiskt förhållningssätt. Är kritiken relevant? Vad är de egna förslagen?
Donald Trump som har många anledningar att styra om fokus från jobbiga inrikespolitiska frågor tycker till exempel att det är värt att framställa sig som en clown inför hela världen genom förslaget att köpa Grönland.
Moderaterna fick äntligen en chans att agera mot sina ”vildar” på Twitter (det är inte bara Bali) och hade ett gyllene tillfälle att bryta igenom och ta kontrollen över partiets kommunikation. Vem det än är som regisserade det försöket till skademinimering så var det ingen succé.
Trots att internet och sociala medier gett oss i stort sett outsinliga möjligheter till dialog och debatt är det allra största flertalet medborgare inte delaktiga.
De dominerande kommentarerna i olika forum är tröttsamt okunniga och tjatiga. Ofta har personen inte ens läst det inlägg hen kommenterar. Det dräller av generaliserande och nedsättande kommentarer om odugliga politiker.
Det behöver man orka sätta sig över som politiker, man ska inte ignorera kritik eller vifta bort orsakerna till folks frustration, men inte heller tro att alla förklenande tillmälen är representativa för vad svenskarna tycker.
De flesta är genuint intresserade skulle jag vilja påstå. Man vill veta vad politikerna tycker och vad de har för lösningar för alla de problem och utmaningar vi står inför. Och: inte bara inför val när partierna vill ha din röst. Finns det nåt mer beräknande än politiker som bara vill prata med dig vart fjärde år?
För inte så länge sedan kunde man bli nästan komplett informerad efter varje politisk nämnd genom att läsa lokaltidningen. I dag jobbar redaktionerna mer utifrån ren nyhetsvärdering vilket är mest på gott men också lite ont. Den folkbildande aspekten av journalistiken trubbas av. Både för journalisterna och för läsarna.
Tyckandet har nästan helt tagit över och ersatt den ciceron en redaktion, i min mening, bör vara, för att visa läsaren/lyssnaren/tittaren vad som faktiskt har hänt. Ni vet, nu ska ett beslut eller ett förslag debatteras mellan två personer från var sin sida av saken, sen ska redaktionens egen expertkommentator analysera vad de båda personerna sa.
Sen ska nån ledarskribent sammanfatta och tycka till om det hela också...
Vad gäller skiljaktigheterna kring hur politiskt arbete fungerar här på ön, och vem som har/inte har ansvar för samarbete och dialog, tycker jag det är viktigt och relevant att konstatera att i det stora hela råder enighet kring de flesta beslut.
Kanske är det därför det är viktigt att skapa så mycket konfliktyta man kan när man inte är överens för att markera skillnaderna.
Det som skiljer mest, är enligt min bedömning, den grundläggande synen på vikten av att vara konsekvent i att hålla igen på regionens utgifter, samt att detta måste vara tydligt från den politiska ledningen.
Det man menade när man i valrörelsen pratade om att det behövdes ett nytt ledarskap.
Att det gamla ledarskapet tycker annorlunda är ingen större skräll.