Att man tycker olika om olika förslag och beslut är helt naturligt. Även om de politiska olikheterna allt oftare beskrivs i termer av ”bråk” och ”kaos” i medierna vilket medverkar till en onödig vulgarisering och ökad oförståelse för de politiska processerna.
För mig är det viktigt att förstå dem som inte alltid tycker som jag i olika frågor. Dels för att bättre förstå själva ställningstagandet, dels för att ifrågasätta det egna. Kanske finns det aspekter och konsekvenser man själv inte tänkt på?
Ibland får man dock bara konstatera att man inte förstår.
Något man däremot kan begära är att fattade beslut följs och respekteras. Något som tidigare tagits upp på denna sida, lite för ofta enligt min mening. Det ska inte ens behöva sägas.
I november 2016 yrkade de borgerliga partierna i regionstyrelsen på att investeringsbudgeten för 2017 skulle kompletteras med 5 miljoner i en pott för belysning på vägar på landsbygden. ”Pengarna ska användas till att ersätta uttjänta belysningsarmaturer inklusive stolpar på statliga vägar såväl som enskilda vägar med statsbidrag för utbyte samt för att ersätta uttjänta belysningsarmaturer inklusive stolpar”.
Ett yrkande som majoriteten köpte och som sedan fastställdes av regionfullmäktige.
Sedan dess har ingenting gjorts.
I går la Karl-Johan Boberg (C) därför ett förslag i tekniska nämnden om att denna skulle följa regionfullmäktiges beslut, ett förslag som röstades ner av den rödgröna majoriteten.
Läs gärna meningen igen.
Tydligare blir det inte om vilken vikt majoriteten lägger vid demokratiskt fattade beslut.
På frågan varför de röstat för något de tyckte var dåligt och ogenomförbart, blev svaret att förslaget ingick i budgetöverenskommelsen och att det lades fram vid sittande bord. Inget av detta tvingar någon att rösta för, man kan rösta nej.
Det går verkligen inte att förstå den demokratiska grundsynen i majoritetens agerande. Istället ville nämndens ordförande, Tommy Gardell (S), få det till att majoriteten genomför en ”jättesatsning” genom att byta ut lamporna på de vägar utanför Visby som inte (hittills) varit aktuella att släcka ner.
Så skapas en S-satsning på landsbygden: man låter bli att göra ytterligare försämringar.
I sammanhanget kan det vara läge att påminna om att regionfullmäktige i feburari 2014 beslutade att alla beslut i denna församling ska landsbygdssäkras. Ingen metod för detta har mig veterligt ännu ens påbörjats.
Alla beslut kan inte genomföras direkt, men att helt strunta i de beslut som fattas i öns högsta politiska församling är odemokratiskt och oacceptabelt. Ett enklare sätt att slippa genomföra något man inte vill genomföra är att inte rösta för utan mot.
Det man är överens om politiskt är att avvakta den utredning Trafikverket och Sveriges kommuner och landsting (SKL) håller på med om just belysning längs de vägar som Trafikverket ansvarar för.
Men för enskilda vägar med statsbidrag finns möjlighet för regionen att oavsett utredningens resultat bestämma att istället för att montera ner, byta ut uttjänt belysning och sedan lämna över driften till markägaren eller samfällighetsföreningar.
Men som Karl-Johan Boberg sa vid gårdagens presskonferens: Vill man inte, så vill man inte.