I dagarna packas det hos några gotlänningar. Det är skolstart för både för stor och liten. För några innebär skolstarten en flytt till fastlandet.
Det är vanligt förekommande att unga flyttar för att studera på annan ort efter gymnasiet. Några kommer flytta för att aldrig återvända. Vem tar färjan denna vecka för att aldrig flytta hem igen?
Vissa påstår att unga inte vill bo kvar på sin hemort men det är en förenklad bild av situationen. Det är en bild vi måste sluta sprida och ständigt ifrågasätta.
Det är viktigt att ge en motbild för det är verkligen inte alla som vill flytta. Alla unga vill inte flytta till storstäder och av dem som gör det, så är det tyvärr många som gör det på grund av den urbana normen.
Vårt samhälle ska inte och får inte nedvärdera unga som stannar kvar i sin hembygd. Det får inte ses om ett avvikande beteende. Det finns inga rätt och fel när det gäller unga människors livsval.
Vi saknar berättelser om hur det är att vara ung på landsbygderna. Vilket lätt bidrar till att en stereotyp skildring sprids. En skildring som många inte känner igen sig i. Många har bilden att de flesta unga längtar bort, men så är det inte.
Vanligtvis pratas mycket om en specifik målgrupp och det är hemvändare. Men fler målgrupper måste synliggöras för att bredda bilden så att alla passar i den. Det måste fokuseras mera på de unga som vill och väljer att stanna kvar, och hur man får dem att känna sig viktiga och delaktiga i ortens utveckling.
Det är inte alla vuxna ser ser de som stannar som en utvecklingskraft, vilket leder till att samhället går miste om den kraft som de skulle kunna bidra med.
I programmet ”Edit: Kortformat”, i avsnittet ”Flytten hem till Jämtland” får vi följa Jenny Bergvall som blev fri från det som kallas ”Stockholmssyndromet” och flyttade tillbaka hem till sin hembygd. Kortfilmen inleds med orden ”Man tror att man inte har något val. Så man gör det enda som finns att välja på, och det är att flytta till en större stad, allra helst Stockholm.”
Sociologen Lotta Svensson skriver i boken ”Lämna eller stanna”: ”Utöver tillgång till service och välfärd spelar även attityder och normer kring att bo kvar eller flytta en viktig roll för vilka framtidsval som uppfattas som tänkbara och önskvärda för unga människor som växer upp på landsbygden eller i mindre tätorter.”
Det är dags att vända på perspektiven. Politiska partier bör kommunicera varierade bilder av livsmöjligheter som finns på Gotland, och att inte något är mer rätt är något annat.
I Spanien har de flesta människor en ”pueblo” (by på svenska) man kallar för sin. Är man inte född där så är det ens föräldrar eller far- eller morföräldrar.
Min upplevelse är att det är viktigt för unga spanjorer att ha kvar relationen till sin by och man pratar om den med stolthet i rösten. Oberoende om man bor där året runt eller inte.
Relationen till hembygden går i arv i Spanien på ett annat sätt än i Sverige.
Vem talar sig varm för att leva hela sitt liv på de gotländska landsbygderna?
Hur kommunicera du själv med unga människor?
Vilken bild förmedlar du om vilka livsval som enligt dig är rätt och fel?