Riksdagsledamot Hanna Westerén (S) uppmanar till viktig eftertanke angående kritiken mot brist på helhet och gemensam politik i Januariavtalet och höstbudgeten.
I en krönika på Gotlands Folkblad påminner hon om vad som var alternativet.
För i praktiken fanns ju inget alternativ. Alternativet var ett extraval som skulle ha gett i stort sett samma resultat.
Väljarna gav inte stöd åt vare sig en alliansregering eller en rödgrön dito. Sverigedemokraterna fortsatte att växa.
Läget var minst sagt prekärt och det handlar inte i första hand om vem som lyckas förhandla till sig makten utan hur en ansvarsfull regering ska kunna bildas utifrån det resultat väljarna gett.
Hade alla partier utgått från samma värdegrund och syn på vårt demokratiska samhälle hade det inte varit några problem att bilda regering utifrån nya förutsättningar.
Men när dessa värderingar står i motsats till varandra får partierna ställa sig frågan: kan vi bortse från dem för att få stöd för politik?
Ja, svarade Moderaterna och Kristdemokraterna.
Nej, svarade Liberalerna och Centerpartiet.
Den som lever får se men just nu verkar det som att polariseringen i denna fråga har stärkts. Moderaterna och Kristdemokraterna har steg för steg närmat sig Sverigedemokraterna och från att ha sagt aldrig i livet att vi samarbetar med SD ser man nu på partiet som vilket som helst.
Januaripartierna verkar hittills trivas ganska bra ihop och gladast av dem alla efter gårdagens regeringsförklaring var Annie Lööf (C).
Socialdemokraterna lär ta över taktpinnen de närmaste dagarna men hittills skulle man kunna tro att det är Centerpartiet som leder regeringen med tanke på alla de budgetöverenskommelser som presenterats.
Utdelningen jämfört med förhandlingarna i de förra alliansregeringarna är anmärkningsvärd.
Under sonderingarna efter valet förra året pågick en ständig förklaring i nyhetsrapportering och skriverier på ledarsidor om skillnaden mellan att samtala och förhandla.
Tyvärr verkar vi trots detta inte ha lärt oss skillnaden. Eller, snarare, de som jobbade hårt för att vi inte skulle förstå skillnaden då, har vaknat till igen och försöker få det till att Centerpartiet ändrat sig.
Det gällde hur man skulle ställa sig till den politiska samling som nu görs för att komma tillrätta med skjutningar och gängkriminalitet.
Att en övergipande parlamentarisk sammansättning ska omfatta samtliga partier i parlamentet är en grundläggande demokratisk självklarhet.
För alla partier utom Socialdemokraterna och Miljöpartiet som bestämt att Sverigedemokraterna inte ska få vara med.
Just som det fanns en möjlighet att agera vuxet och ansvarsfullt valde man att ge SD en hel säck med garnnystan till sitt offerkofteprojekt.
Totalt obegripligt.
Trots schismerna på nationell nivå är det viktigt att påpeka att allianssamarbetet tuffar på i regioner och kommuner. Här finns fortfarande mer gemensamt än vad som skiljer åt. Inte minst här på Gotland fungerar det utan gnissel.