Bland det viktigaste vi kan lära barn och unga som växer upp är deras möjligheter att påverka.
Att ge dem verktyg och kunskap att påtala vad de tycker borde förbättras eller ändras. För sig själva eller andra.
Förankra det demokratiska systemet och insikten att för att ett samhälle ska fungera krävs att alla bidrar.
Att det spelar roll vad man gör och inte.
När man definierar ett problem är det lätt att tänka att detta borde någon åtgärda. Någon är oftast någon annan.
När något inte fungerar är det skönt att ha någon eller något att skylla på. Det är ett mänskligt drag som alla känner igen sig i. Det fungerar dock dåligt om man vill nå förändring.
Maktlöshet och utanförskap är ord i tiden och lite för ofta tas de som ursäkt för dåliga beteenden. Om man försvarar grova våldsbrott med att det är enda sättet för vissa att ”göra sina röster hörda”, då har vi (vi som i samhället) misslyckats totalt.
Man ska inte avfärda desperation och en känsla av maktlöshet men att bekräfta det dåliga beteendet hjälper inte, om man ska prata som Dr Phil.
Framför allt måste vi, vuxenvärlden, visa på alternativ. Om de som bestämmer, alltså politiker, ständigt och jämt utmålar samhället som icke fungerande, då lär vi också medborgarna att det inte spelar någon roll att anstränga sig för att ändra på saker.
Om inte ens de som sitter på makten visar nån tilltro utan kallar samhället för trasigt, att det råder kaos och katastrof, hur ska då jag som en helt obetydlig anonym person kunna ändra på saker?
Om ”vanliga vuxna” därtill beskriver politiker som idioter så verkar det kanske fullt logiskt att strunta i samhällets regler och krav.
Det är verkligen inte de som växer upp i dag som behöver ändra på sig, det är vi vuxna. Vuxna behöver växa upp och utgöra förebilder, leva som vi lär om hur man ska bete sig mot varandra.
Innan denna ledare förvandlas helt till en förnumstig lektion i alltings präktighet ska jag komma till saken.
Jag vill lyfta ett gott exempel från gårdagens GT. För man blir väldigt glad över att läsa om goda exempel och bra förebilder.
I går berättade vi om en tredjeklass på Högbyskolan som jobbade med ett förslag för hur man skulle kunna göra skolgården roligare.
Det kunde ha stannat vid ett vanligt skolarbete men när eleverna påpekade att det var synd att förslaget inte kunde bli verklighet fångade läraren upp deras engagemang. Förslaget skickades in till skolledningen och fick snabb respons.
Kanske blir inte allt verklighet men att bli tagna på allvar och lära sig att det inte är något konstigt att kontakta dem som bestämmer för att försöka påverka är i grunden den viktigaste lärdomen.
Vuxenvärlden behöver vara lyhörd och intresserad inför barn och ungas engagemang och idéer. Inte bara lyssna utan faktiskt också genomföra det som går att genomföra utan alltför stora åthävor.
Även vi vuxna kan hitta på att lära oss något på köpet.