Alla rättigheter vi har i dag, har någon en gång jobbat hårt för.
Inte alltid med kamp, men vissa rättigheter har det spillts såväl blod, som svett och tårar för.
Inte minst gällande kvinnors rättigheter. Och här är vi, skam till sägandes, inte framme ännu. Inte ens i Sverige som så ofta framhåller sig som ”världens mest jämställda land”.
Med jämna mellanrum får vi oönskade men viktiga bevis för att det i grunden är långt kvar och att det fortfarande uppfostras nya medborgare som lär sig att kvinnor behöver man inte ta på allvar.
När en kvinna sätter ner foten så det hörs och syns, då blir hon en hjälte och hyllas. Det är helt naturligt men också helt sjukt. Att det ska ge stora rubriker när tjejer säger ifrån: sluta skicka bilder på ditt kön till mig.
Linnéa Claeson är en framgångsrik handbollsspelare men det är inte för sina alla mål och fintar på handbollsplanen hon får respons. Hon får bilder på penisar med erbjudanden om diverse sexuella övningar.
Till slut tröttnade Linnéa Claeson och nu har hon startat ett Instagramkonto där hon lägger ut sina dialoger med dessa män. En uppmärksammad dialog är när hon berättar för en snoppbildsskickare att hon skickat hans bilder till hans mamma, flickvän och syster så att de vet vad han håller på med. Inte bara vansinnigt roligt utan också helt rätt väg att gå.
För de flesta av alla dem som hatar och sextrakasserar kvinnor på nätet skulle inte drömma om att behandla kvinnorna i den närmaste kretsen på samma sätt. Det är som att det är två olika världar, hur man behandlar kvinnor man känner och vad man kan säga till alla andra.
Jag har tidigare skrivit om kontot ”Snubbarna” som sedan ett par tillbaka också publicerat kommentarer killar skickar till helt främmande tjejer.
Det är vidrigt utöver alla gränser men blir sällan rubriker. Rubrikerna kommer när nån säger ifrån. Hur sjukt är inte det?
Katarina Wennstam, författare och debattör, är en av alla dem som använder sitt utrymme i medier för att lyfta dessa frågor. En föregångare som kommande generationer kommer att kunna tacka för att vi tog ännu några steg mot ett mer jämställt samhälle.
Men hon motarbetas också. Kallas det ena och det andra. Får frågor som ”Hatar du män?”. Senast i en intervju i Göteborgs-Posten.
Och svarar briljant: ”Inte ens en man som stampat ihjäl en kvinna får frågan om han hatar kvinnor. Men kvinnor som kämpar mot våld mot kvinnor får frågan om manshat och det är fan inte klokt”.
Nej det är verkligen inte klokt.
Det är helt sinnessjukt.
Föregångarna som steg för steg tvingat samhället att släppa fram kvinnor på samma villkor som män har gjort storverk.
I dag behövs föregångarna kanske allra mest för kvinnor i länder där mänskliga rättigheter fortfarande bara är ett manligt privilegium.
När svenska ministrar besöker Iran och accepterar att kvinnor förväntas bära hijab, då är det läge att säga nej. Att acceptera att det handlar om ”kultur och seder” är att svika kvinnorna som lever under det manliga förtrycket.
För vad skulle kunna hända? Sveriges statsminister och delar av hans regering fängslas? Inte så stor risk.
Att inte ta sådana givna möjligheter att peka på förtrycket av kvinnor i vår värld är ryggradslöst och tjänstefel av ”världens första feministiska regering”.