Det verkar finnas en stor oro bland vissa att Metoo-upproret riskerar att förvandlas från ett upprop för att sätta stopp för sexuella trakasserier till att användas för att kvinnor ska ”hämnas” av oklara skäl på män som därmed får sina liv förstörda.
När jag sett sådana farhågor dryftas har jag uppmanat till att man borde vänta med denna oro tills det finns nån som helst antydan på att detta är på väg att ske.
Några tycker att det redan har hänt. När jag efterlyser konkreta exempel får jag inga svar.
Bara ytterligare farhågor.
Desto gladare blir man åt alla de män som använder sin plattform till att säga: ”Var tyst och lyssna! Vi (män) har uppenbarligen missat något väldigt viktigt under lång tid så låt oss nu bara ta till oss och lyssna”.
För det kommer inte att ”gå över”. Grundproblemet kommer inte att lösas genom att alla får tillsvidareanställningar eller att alla kvinnor polisanmäler alla övergrepp direkt när de händer.
Det är inte anställningsformer eller ovilja att anmäla som ligger bakom Metoo-upproret. Det är mäns historiska överordning och otidsenliga könsroller där tyvärr bara det ena könet hittills har rest sig och agerat för förändring.
Mansrollen verkar ha haft en mer bekväm passform eftersom så få män agerat för att kasta den av sig.
Metoo-rörelsen var central i det jultal som Annie Lööf i går höll i Stockholm. Hon markerar att det finns ett före och ett efter Metoo. Att det från och med nu är andra villkor som gäller. Att det är stopp för tafsande och trakasserande.
Centerpartiet har haft ett par egna konkreta fall som uppmärksammades i uppropet bland kvinnor inom politiken. Det utreddes och agerades snabbt där de berörda inte längre är välkomna i partiet.
Kanske är det exempel som dessa som somliga menar är att ”män döms utan rättegång”. Om man med detta menar att man tror att arbetsgivare lättvindigt säger upp män som anklagas för allvarliga saker som trakasserier och övergrepp förstår jag vad man är orolig för. Däremot är jag helt övertygad om att arbetsgivare fattar sina beslut utifrån noggranna utredningar om vad som faktiskt har skett.
Och det är inte en sak för svenskt rättsväsende att avgöra vem som ska få behålla sin anställning med ett visst företag eller organisation och inte. Det är inte en rättighet att få behålla ett jobb oavsett hur man beter sig.
De som nu mer eller mindre offentligt har avslutat sina anställningar och avtal gör det för att de har agerat olämpligt och på ett sätt som gör det ohållbart att fortsätta nu när deras agerande är känt.
Att deras avslut blir trist och ovärdigt är deras eget ansvar, inte att det blivit känt.
Det här är det stora och viktiga i hela Metoo-rörelsen. Ansvaret, skulden och skammen har förts över dit de hör hemma.
Annie Lööf presenterade Centerpartiets nya förslag om att kraftfullt satsa på sex- och samlevnadsutbildning i skolan och att det ska bli obligatoriska ämnen i lärarutbildningen.
Något som jag flera gånger propagerat för på denna sida. Den 12 augusti 2011 skrev jag till exempel ”Unga killar och tjejer behöver få ventilera och prata om sex och relationer som ett naturligt inslag i skolan.
Vi måste hjälpa varje ny generation att forma sunda inställningar till dessa frågor som ju faktiskt är de viktigaste i livet”.
Något som den senaste tiden visat sig vara mer aktuellt än någonsin.