För varje kampanj där oönskade närmanden till kvinnors kroppar lyfts upp i ljuset skulle man önska att kunskapen och insikten växer.
Tyvärr verkar det inte så.
Kampanjen ”Prata om det” startade 2010 efter nyheten att den upphöjde och hyllade Wikileaks-grundaren Julian Assange misstänktes för att ha utnyttjat två svenska kvinnor sexuellt.
Vad är egentligen ett övergrepp? var frågan som svenska kvinnor då lyfte för diskussion för att uppmärksamma problemet. Att gå med på sex efter att en kille tjajat sig till det: övergrepp eller inte? Om en kille har sex med dig medan du sover: är det ett övergrepp?
Otaliga vittnesmål lyftes för att konkretisera och tydliggöra vad det handlar om och att det inte är svart eller vitt. Men också att det handlar om att många män i olika grad anser sig ha rätt att få tillgång till kvinnors kroppar. Det blev också tydligt att problemet är utbrett och även om det inte handlar om samtliga män så handlar det om män i alla delar av samhället.
När nu kampanjen #metoo (jag också) sprider sig som en löpeld över jorden blir budskapet plötsligt åter en överraskning och att den fått sånt genomslag beror på att många kvinnor i USA och två kända kvinnor i Sverige pekar ut namngivna män.
”Inte kan väl han vara sån?” tänker somliga, andra är övertygade om att kvinnorna ljuger, andra chockas över att folkkära och uppburna män i vårt samhälle kan nedlåta sig till grov sexism och rena övergrepp.
Båda har nu tagits ur tjänst tills händelserna utreds. Arbetsgivarna har dock känt till anklagelserna sedan länge men inte agerat eftersom det inte blivit några rättsliga efterspel.
Linnéa Claeson har genom sitt Instagram sedan länge visat upp hur det ser ut i hennes kommentarsfält och vilka meddelanden hon får. Precis som väldigt många andra unga svenska kvinnor som ”tar plats” i debatten.
Vi hade nyligen en före detta minister som betett sig olämpligt på en privat fest, vi har alla anmälningar om sexuella ofredanden på musikfestivaler och hur det ledde till en idé om en festival bara för kvinnor.
Nu två kända svenska mediemän där inte en eller två utan många kvinnor vittnar om sexism och övergrepp.
I orimligt många fall landar debatten efter en stund i att det egentligen är männen det är synd om.
Man påstår att alla män anklagas för att vara svin, att det är diskriminerande att inte släppa in män på en (1) festival som kvinnor ordnar för att slippa bli tafsade på. Männen som ”hängs ut” får sina liv förstörda och det blir kvinnornas/mediernas fel.
Jag är inte för vare sig medborgargarden eller mediala stupstockar som ersätter rättsliga prövningar. Absolut inte.
Lika lite är jag för att kvinnor får sina liv förstörda och att sexismen får fortsätta frodas för att det blir jobbigt om vi visar upp den i all sin fula prakt.
Vi vill inte veta att det är helt vanliga snubbar som beter sig på det här viset. Vi vill fortsätta tro att det är enstaka pervon, invandrare eller stackars män som helt enkelt blivt lockade eller provocerade.
Inte heller vill jag att det ska bli straffbart att vara ett gubbslem, jag vill att det inte ska behövas en kriminalisering för att män ska sluta vara gubbslem.
Och här ligger hela pudelns kärna.
Så länge samhället (arbetsgivare, vänner, släkt) skyddar, relativiserar och bortförklarar männens agerande kommer kvinnor att vara tysta så länge de står i nån sorts beroendeställning till dessa arbetsgivare, vänner och släktingar.
Hur djupt denna männens rätt att ta för sig sitter i den svenska folksjälen vittnar många kommentarer om som vill avfärda en klapp på rumpan som något ganska charmigt, att det egentligen är en komplimang!
”Man får inte ens säga att en kvinna är snygg/sexig längre” är en annan vanlig kommentar som avslöjar samma sak: kvinnor är alltid i första hand en kvinnokropp som ska bedömas.
Självklart får du säga att en kvinna är vacker. Om du har en sådan relation där det är relevant vad du tycker.
Nu handlar de flesta vittnesmål inte om att någon sagt att någon är vacker. Inte heller har jag hört talas om några polisanmälningar för sexuella trakasserier för att en man tittat på en kvinna.
Snart kommer #metoo att försvinna från nyhetsflödet. Snart kommer frågan upp i någon annan form.
Man får fortsätta att hoppas på droppens kraft att urholka stenen.
Till dess: ja, jag också #metoo.