Det kan kännas ganska onödigt att betala in flera hundralappar i månaden i olika försäkringar när man aldrig behöver utnyttja dem.
Men den dagen man drabbas av olycka är man glad att man gjort det. För vissa grundläggande risker är det nödvändigt att ha en beredskap och för att försäkringarna ska hjälpa den som drabbas behöver avgifterna ibland vara ganska höga. Vi får stå ut med att kanske ett helt liv ha betalat för att lindra andras olycka.
Och man kan ju ge sig den på att skulle man säga upp en försäkring så kommer det att bita en i svansen fortare än man hinner säga prosit. Man krockar, får en vattenskada, tappar telefonen. Ja, ni fattar.
Det är likadant med samhällsberedskapen.
Efter 200 år av fred i en värld där murar och gränser revs, ridåer föll och samarbete var ledordet, ja då kändes det nog för de flesta ganska naturligt att anpassa den svenska beredskapen för krig till den nya världsordningen.
Försvaret i Sverige rustades ner utan någon större politisk strid även om man i dag försöker få det till att just ens eget parti var skeptiskt till detta.
Vi behöver inte färdas så långt bort från vårt land för att hitta nya och allvarliga oroshärdar. Ryssland är fortfarande den mest opålitliga aktören i vår omvärld även det finns meningsskiljaktigheter även här. Somliga tycker att kritiken mot Rysslands förkärlek för militäriskt våld är orättvis och lögnaktig. Det är i själva verket Nato och USA som vi borde vara rädda för.
Vem man än anser utgör det största hotet kan man konstatera att grundläggande infrastruktur som försvar mot angrepp inte ska anpassas efter trender och dagsläge.
Vi ser lite av samma utveckling inom en annan ordningsmakt, nämligen den polisiära. Polisen var under lång tid inte ett särskilt vardagligt inslag i det offentliga rummet. Att patrullera och visa sig bland folk ansågs onödigt och poliser skulle ägna sig åt att utreda brott mer än att förebygga dem.
I dag har pendeln svängt men antalet poliser räcker inte enligt många. Den pågående omorganisationen saknar helt förankring bland medarbetarna inom svensk polis. Noll procent tror att resultatet kommer att bli en förbättring.
Tio poliser skulle till exempel krävas bara på Gotland för att klara uppdraget säger Daniel Åhlén, huvudskyddsombud vid Polisen Gotland.
I dag ska våra skattepengar räcka till väldigt mycket, saker vi har vant oss vid och nu tar för givna att samhället ska stå för. Som att ge stöd till olika verksamheter som i sin tur ger mycket tillbaka till samhället. Idrottsföreningar och andra ideella organisationer som ute i socknarna jobbar med ett sorts samhällsuppdrag.
Att ändra på hela detta system är inget man gör i en handvändning. Med tanke på det höga skatteläget i Sverige borde vi inte ha några problem med att upprätthålla lag och ordning genom polisen och även ha ett fungerande försvar och en skola i världsklass.
Höga skatter i samverkan med statlig detaljreglering och väldigt höga krav mer på regelverket än innehåll och resultat skapar en stelbent samhällsapparat och hämmar kreativitet och lokala lösningar.