Den nya regionledningen kommer att få en tuff prövning vid sitt första sammanträde med det nya regionfullmäktige: Försäljningen av Kasernen 2 ska klubbas. Fastigheten bakom den där Campus Gotland och Almedalsbiblioteket ligger (och som redan är såld till Uppsala Akademiförvaltning).
Alliansen har varit emot försäljningen men den har också godkänts i demokratisk ordning via det politiska maktförhållande som rådde före valet.
Vilket ger störst skada: att avhända sig ännu en strategisk fastighet i det viktiga hamnområdet eller avbryta en redan inledd process och riskera skadade relationer med såväl köpare som hyresgäst?
Är det en fråga som Alliansen anser värd att ta strid för? Jag gissar på att de inte gör det men det återstår att se.
Den rödgröna oppositionen har definitivt valt ut en strid. Och detta i en fråga där det i sak råder stor politisk enighet. Nämligen att slå samman byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Frågan har varit uppe i samtalen mellan regionledning och opposition i tron att oppositionsrådet Meit Fohlin företrädde hela oppositionen. Oavsett detta missförstånd hade samtliga partier i regionstyrelsen fått informationen att ärendet skulle upp tre dagar innan sammanträdet.
Trots detta väljer man att i efterhand (via medierna) klaga på hanteringen och att man inte förstod vad det var för beslut som fattades.
Meit Fohlin instämmer i kritiken i sin krönika på Gotlands Folkblad i lördags men påpekar också att Socialdemokraterna inte är emot en sammanslagning.
Varken Meit Fohlin, Isabel Enström eller Saga Carlgren är några duvungar i politiken, tvärtom är de alla tre erfarna och duktiga politiker. Jag kan inte tänka mig någon av dem sitta tysta och deltar i ett beslut de inte förstod. Dessutom hade de haft tre dagar på sig att reda ut eventuella frågetecken och formulera sig i den kritik som nu kom först i efterhand.
Det är svårt att se det som något annat än ett politiskt spinn som gick hem.
Att försvara sig mot kritiken, eller få kommentera den först i efterhand, när bilden redan är satt är svårt. Då kan det låta som på Gotlands Folkblad i lördags när Erik Fransson anser att jag ”skyller på oppositionen” när jag ifrågasätter dess agerande. En slutsats han drar utan att bemöda sig om att bemöta ett enda sakargument för att styrka sin tes.
Jag vidhåller att jag tycker oppositionen tar till fulknep i en ickefråga för att skapa politiskt spinn.
Bollen var olyckligtvis upplagd för detta så jag antar att frestelsen blev för stor.
Men är det något jag kan stå upp för utan att blinka eller sätta mitt oberoende på spel för så är det Eva Nypelius politiska hederlighet. Något som också flera politiska motståndare gång på gång vittnat om när de fått frågan vem de respekterar mest i ett annat parti.
Att påstå att hon skulle använda sin första dag som regionstyrelsens ordförande för att agera diktator och köra över oppositionen är helt enkelt inte hederligt.
Låt oss hoppas på bättre relationer och rakare rör i det fortsatta politiska arbetet.