”Vi kan inte bedriva politik som Region Gotland gör, vi måste följa lagarna”.
Det är inte första gången man hör denna beskrivning av skillnaden mellan regionen och länsstyrelsen.
I går kom det upp igen under näringslivsfrukosten när landshövding Cecilia Schelin Seidegård beskrev hur man arbetade med samverkan på länsstyrelsen.
Jag hörde inte om nån kommenterade saken, som är korrekt om man talar om den politiska organisationen inom Region Gotland, men som blir helt fel gällande den delen som påverkar samverkan och tillväxt: Region Gotland som myndighet.
Den har att följa exakt samma lagar som länsstyrelsen och precis som länsstyrelsen handlar det om att tolka lagar.
Hur långt har vi kommit i arbetet mot att bli Årets tillväxtkommun (senast år 2020)? Det var temat för årets sista näringslivsfrukost.
Den senaste tiden har Gotland som helhet gått i otakt när målsättningen ändrats vilket varit välkänt för alla i den ”inre kretsen” men okänt för den breda allmänheten som fram tills nyligen levt i tron att det vara 2018 som gällde.
Med ytterligare två år på sig finns så klart långt större möjligheter än med bara några månader till mållinjen.
Jag tyckte att Per Schlingmann gjorde det viktigaste inspelet under frukostmötet: vikten av att ha med sig oliktänkande, rebellerna, de som kritiserar och vänder på perspektiven. Och att dessa med tiden måste bytas ut för till sist blir alla mer eller mindre ja-sägare.
För nog är det konstigt att samtidigt som alla är rörande överens om vikten av tillväxt, samarbete, god service och att värna de lokala jobbskaparna, så gnisslar det ändå från verkligheten när teorin prövas mot praktiken.
Häromdagen invigde en mäkta stolt Håkan Ericsson (S), socialnämndens ordförande, det nya äldreboendet på Terra Nova. Det gjorde han tillsammans med en av de boende och en representant från Attendo som ska driva verksamheten.
Samme Håkan Ericsson som, då som ledarskribent på Gotlands Folkblad, anklagade just Attendo för att använda äldreboendet Pjäsen enbart för att plocka ut fem miljoner av Gotlands skattepengar varje år till ägarnas fickor.
Det är ju förvisso bra om han ändrat sig i frågan, som ju saknade grund mer än en hypotetisk matematisk uträkning. Jag tror att Håkan Ericsson är på helt rätt plats nu när han får jobba med konkret politik.
Men så här blir det när den politiska ideologin krockar med verkligheten. Vore det då inte läge att tona ner den politiska retoriken som ytterst påtagligt påverkar det vi kallar företagsklimat och synen på företag.
Ytterligare ett exempel på avståndet mellan den eniga visionen och hur det ser ut i verkligheten kunde vi läsa om i GT-reportaget om Lisa Engsrone som i dag belönas med stipendium av Hushållningssällskapet på deras årsmöte.
”När de ringde och berättade om priset började jag faktiskt gråta. Det har varit mycket motgångar, jag skulle kunna bli konsult i att handskas med alla myndigheter och ibland blir man ganska trött. Då är det roligt och sporrande när något sådant här händer”.
Entreprenörer har ofta bråttom och tycker att regelverken är för stelbenta. Men om upplevelsen är att man blir motarbetad, då finns det en hel del att jobba med i fråga om bemötande och samverkan.