I dag börjar de flesta elever skolan igen efter jullovet.
Lärarna har redan jobbat ett tag och det är en dag så god som någon för att hylla denna yrkeskår. Det finns saker att tag i när det gäller skolan och lärarna är inte felfria men en bra början är att låta lärarna göra det de är bra på, möta elever, skapa pedagogiska miljöer som passar så många som möjligt.
Är det något lärare inte ska ägna sig åt så är det att uppfostra barn i grundläggande saker som att man kommer i tid till lektioner, inte stökar på lektioner eller på andra sätt stör och förstör för sig själv och andra. (Och nu pratar jag om barn utan diagnoser som kan vara orsak till att man anses ”bråkig”).
När barnen inte beter sig ska läraren självklart ha rätt att säga till eleven utan att denne, eller snarare elevens föräldrar, blir kränkta och anmäler läraren för övergrepp. Jag hårdrar lite, men ni förstår vad jag menar.
Läraren som begår faktiska övergrepp ska snarast skiljas från sitt yrke.
Politiska förslag just när det gäller skolan är populära. Ibland viner de runt i luften så man inte hinner lära sig det nya förrän det är gammalt och ersatt med något nytt.
Men om man inte lägger fokus på kärnan: att lära eleverna det de behöver, spelar det ingen roll hur många gånger man byter betygssystem eller hur många regler och förbud man inför.
Mer pengar tycker många på vänsterkanten är lösningen för skolan, liksom för alla andra områden. Att det inte stämmer finns många exempel på. Ett kan ni läsa om i GT i dag.
Rektorn Jacob Wesley har lyckats vända negativa trender på flera gotländska skolor. Det är han inte ensam om, andra har gjort liknande insatser, men hans framgångssaga är ändå speciell i sitt slag.
Han har hittat något som gör skillnad, och han har inte fått mer pengar eller fler lärare. Kanske handlar det en del om mod, att våga tro på det man gör och vara trygg i sin lärarroll.
I dag är lärarna utsatta för både skolans och elevernas krav men också, och inte minst, har alla föräldrar i dag helt andra krav på skolan och lärarna.
Det största problemet är självklart att så många elever går ut skolan utan fullständiga betyg. Det är ett stort misslyckande men analysen måste vara grundligare än att konstatera detta och lösningarna måste rikta in sig på orsakerna.
Det låter självklart men alla elever har inte samma förutsättningar, att låtsas som det vore så är att svika barnen.
De elever som har särskilda behov måste också få dessa tillgodosedda, oavsett om orsaken är en diagnos eller ett annat modersmål än svenska. Det kan inte bara ingå i lärarens allmänna uppdrag, här är anpassade resurser en avgörande faktor.
Att ha förväntningar på alla barn att de ska bli sina bästa möjliga jag, visa dem in i kunskapens värld där möjlighet efter möjlighet öppnar sig efter hand som man knäcker de olika koderna, det är ett fantastiskt och ansvarfullt arbete.
Så i dag säger vi ett samfällt tack till alla lärare som har fått detta uppdrag när de tar emot sina elever inför en ny termin. Tack!