Regionstyrelseförvaltningen föreslår att fastigheten där kulturskolan tidigare fanns vid Specksrum i Visby innerstad inte ska säljas trots allt.
Istället vill man skriva avtal och hyra ut till 30-40 kulturföretagare som via en förening vill hyra lokalerna på marknadsmässig grund.
Fastighetens marknadsvärde är 15-30 miljoner, pengar som skulle komma väl till pass för att rusta regionens övriga lokaler, till exempel.
Bara ordet fastighetsförsäljning gör att såväl tjänstemän och politiker som medborgare drar öronen åt sig. Ska det bli fel igen? De senaste åren verkar ingenting kunna gå rätt när regionen ska sälja fastigheter för stora värden.
Även ett hyreskontrakt leder till vissa orosmoln. Alla minns hur Leva Kungslador hävdade att deras stora investeringar i de hyrda fastigheterna borde leda till ett lägre pris vid ett köp. Här satte andra faktorer käppar i hjulet men oklarheterna gjorde det komplicerat.
I underlaget till regionstyrelsens arbetsutskott fastnar jag vid en formulering: ”Regionstyrelseförvaltningen har haft ett uppdrag att skapa förutsättningar för försäljning av fastigheten. Uppdraget har under vår-vintern 2017 förändrats till att istället handla om att skapa förutsättningar för en uthyrning av fastigheterna till föreningen Kulturklustret Visby”.
Hur då förändrats? Varför är det inte tydligt och klart definierat vem som ändrat uppdraget och varför?
Det positiva i en uthyrning av lokalerna till en mängd företag som är beredda att betala vad det kostar är givna.
Det skapar liv och rörelse i innerstaden, det ger företagen viktiga förutsättningar för givande samarbeten och spännande utbyten.
Kultursektorn är en viktig motor i ett demokratiskt samhälle.
En fördel är också att lokalen inte ges bort, fungerar det inte kan man fortfarande sälja den.
Positivt är också att kulturföretagarna är fullt införstådda med att de renoveringar som behöver göras kommer att finansieras via hyran. En förutsättning för regionen är att affären hamnar på plus minus noll ekonomiskt.
Visa av erfarenhet ska detta noggrant dokumenteras i avtal och kontrakt.
Gott så.
Ändå skaver det när man tänker på till exempel Östersol i Östergarn. Där stoppades en överlåtelse av fastigheten till bygdens utvecklingsbolag och fastigheten skulle till varje pris säljas på den öppna marknaden. Regionen fick in 2,1 miljoner kronor.
Men än i dag står fastigheten och förfaller. Vem vann på den affären? Vad hade vi vunnit på att visa lika god vilja där som man nu visar en grupp kulturföretagare i Visby?
Reaktioner på Facebook efter beslutet om att gå vidare med en uthyrning av den gamla kulturskolan jämför också med hur man agerat gällande Västerhejde skola. En investering man gång på gång skjuter på framtiden för att det saknas pengar.
God vilja är bra, men det ska ske på politikens uppdrag och med lika god vilja gällande stad som land.