Det är med skräckblandad förväntan jag varje år laddar för Almedalsveckan. Sista veckan före semestern blir oftast en språngmarsch som knappast utgör infasning till något semestermood.
När veckan är över ligger man som en urlakad sill.
Samtidigt som det är en fantastisk vecka är det en utmaning för den som ska utföra sitt ordinarie arbete parallellt med att delta i så mycket man kan och orkar av veckans utbud.
Jag kan inte för mitt liv förstå att Socialdemokraterna genom sin partiledare så aktivt tagit principiell ställning emot denna vecka. Partiet har varit med så länge att man vet att talet om att här inte finns något vanligt folk att träffa är nonsens.
Det kryllar av folk här både när det är Almedalsvecka och inte. Under Almedalsveckan finns dessutom nyckelpersoner ur så gott som samtliga av landets organisationer på samma plats att knyta kontakter med och hitta vägar för samarbeten och erfarenhetsutbyten.
Vilka man träffar och inte är helt upp till en själv.
Många har redan sagt det bra men det tål att upprepas, det är politikens och partiernas engagemang som är grunden för Almedalsveckan.
Börjar partierna vackla om veckans värde är det väldigt mycket allvarligare än att Aftonbladet drar ner på sin bemanning.
Därför är det väldigt bra att huvudarrangörerna i år satsat på att tillsammans diskutera hur arrangemanget kan värnas och utvecklas.
På inbjudan av Gotlands riksdagsledamöter Lars Thomsson (C) och Hanna Westerén (S) hölls ett seminarium i riksdagen i början av juni för att prata kring detta.
Annars är det ju partiernas lokala partiföreträdare som sköter själva arrangemanget.
Det är naturligt att det är så men partierna behöver nationellt också känna och ta ett större ansvar för veckans fortlevnad.
Det ska bli intressant att se hur partierna jobbar mer med sina dagar utifrån att man har själva Almedalen, det som under Almedalsveckan kallas Almedalsparken, till sitt förfogande.
På tal om riksdagsledamöterna så är det välgörande att se hur de samarbetar i frågor där partiskillnaderna inte lägger hinder i vägen.
Att kroka arm för Gotlands bästa är ett viktigt uppdrag för öns representanter i Sveriges riksdag. Här ser vi ett helt nytt sätt att arbeta mot tidigare.
I år blir det också två spännande premiärer för nya partiledare, Per Bolund för Miljöpartiet och Nyamko Sabuni för Liberalerna.
Man kan anta att dessa två kommer att få extra mycket fokus för att dömas och bedömas hur de fungerar i sina nya roller.
Veteranen i sammanhanget är Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som hållit partiets tal sedan 2011 då de för första gången fick sin egen dag under veckan. Annie Lööf kommer på andra plats och har hållit Centerpartiets tal sedan 2012.
Den lokala gotländska politiken får som vanligt plats i Gotlands Allehandas eminenta initiativ sedan många år med en lokal debatt. Med tanke på att regionen har en ny politisk ledning kan det bli extra spännande.
Evenemanget förra året var ärligt talat ingen succé. Vi får hoppas på lite mer stuns i debatten i år och med tanke på den rödgrönrosa nyfunna energi som uppstått efter att de hamnat i opposition kan vi nog räkna med det.
Förhoppningsvis kommer de att påminnas om att de fram till för ett halvår sedan haft åtta år på sig att göra allt det som de nu avkräver av den borgerliga regionledningen.