”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”.
Det kan man säga är portalparagrafen som definierar vad jämställdhet handlar om. Formellt har vi samma makt, ändå ser verkligheten inte ut så. De flesta anser att kvinnor har sämre förutsättningar än män och anser att detta bör åtgärdas.
Vi kallas feminister.
Häromdagen höll länsstyrelsen ett frukostseminarium om jämställdhet. Frukostseminarier brukar börjar nån timme innan själva arbetsdagen, ett faktum som gör att det är svårt för dem som ska lämna på förskola, fritids eller skola.
Ja, men den förälder som inte ska på frukostmöte får väl lämna den dagen då?
Detta är ett perspektiv på jämställdhet och hur lätt det är det att lösa eventuella problem i teorin.
Men teori är en sak, verkligheten en annan. (Det finns också fler aspekter på jämställdhet än kön. Vi har socioekonimiska aspekter, geografi, ålder och funktionalitet).
I teorin är män och kvinnor som sagt både jämlika och jämställda.
De löneskillnader som presenterades vid frukostmötet och som ökat det senaste året, förklaras av vissa som naturliga och inte alls kopplade till kön.
Kvinnor väljer helt enkelt att jobba med lågavlönade arbeten, eller så väljer de att jobba mindre än män för att de (av naturen) hellre vill vara hemma.
Att kvinnor generellt är mer utbildade än män verkar inte heller hjälpa, deras löner är lägre ändå, totalt sett.
Andra skillnader är svårare att förklara med kvinnors egna val.
Som att endast ungefär 20 procent av idrottens totala resurser går till kvinnor, enligt siffror från Idrottsekonomiskt centrum.
Detta lyftes fram i en debattartikel i Aftonbladet av en rad svenska idrottare och andra verksamma inom idrotten.
”Det finns ingen annan del av samhället som så oproblematiskt ger majoriteten av resurserna till pojkar och män. Fördelningen lär flickor och kvinnor att mäns och pojkars verksamheter prioriteras och värderas högre både bokstavligt och symboliskt” skriver de.
Av nån obegriplig anledning värderas idrotter i hur många som kommer och tittar på dem, inte hur bra det går för lagen eller hur många som utövar olika sporter. Och så länge det är politiskt korrekt att öppet håna och häckla tjejer som utövar idrotter där inga hästar eller gymnastikredskap ingår, kommer denna förändring inte att gå särskilt snabbt.
På Gotland blir det dock ganska jobbigt att vara ”damidrottsmotståndare” när de största idrottshjältarna, som drar hem både publik och segrar, är just damlag.
Inom vården råder också ett förhållande som är svårt att förklara som självvalt. Hyrläkare har varit ett känt fenomen i många år. De flesta har lika länge konstaterat att det är ett problem utan lösning. Det är tillgång och efterfrågan som styr.
Lite nyare är att även sjuksköterskor nu jobbar i denna modell. Istället för att vara anställd och slita sig sjuk jobbar man som inhyrd med högre lön.
På detta dilemma var man snabbare med att hitta lösningen. Region Gotland bestämde helt enkelt om stopp för hyrsköterskor.
Tänk så lätt det kan vara.