Vi ska hjälpa våra egna först.
Vi känner igen denna kommentar som dyker upp i debatten så fort det blir fråga om att hjälpa människor som inte är svenska medborgare.
Det är lätt att vifta bort kommentaren som egoistisk och inhuman. Men ju närmare vi kommer vår egen privata sfär, desto mer benägna blir vi nog alla att se till ”våra egna” först.
Mina barn först, sen andras.
I Sverige får dock ”våra egna” också alltid hjälp först. Är man medborgare i Sverige har man tillgång till ett generöst trygghetssystem. Inte hur länge som helst och inte helt utan motkrav men i grunden: behöver du hjälp så får du hjälp.
Men hur gör vi med alla som av olika skäl inte kan upprätthålla samhällskontraktet man har mellan sig och samhället som medborgare?
Om du till exempel ”väljer” att missbruka har du ju på ett sätt också valt bort denna överenskommelse. Du står inte till arbetsmarknadens förfogande. Du bidrar inte. Ska man då också nekas samhällets stöd?
Den som påstår att frågan är enkel är troligen hjärtligt välkommen som konsult på valfri socialförvaltning i landet.
Inte minst den i Region Gotland.
Frågan om Birkagårdens framtid är samtidigt ett talande bevis på att alla de som högst ropar ”våra egna först” när det bland annat talas om stöd till flyktingar och tiggare, sällan eller aldrig ses göra några egna insatser för att hjälpa ”sina egna”. Istället är man väldigt aktiv i att klanka ner på andra medmänniskors engagemang. Nu finns ett gyllene tillfälle när Birkagårdens framtid riskeras på grund av bristande ekonomi. Om härbärget för hemlösa kunde bemannas fullt ut med frivilliga krafter hade behovet av anställd personal minskat.
Region Gotlands ekonomiska bidrag har bestått av 275 924 kronor per år, enligt uppgifter till Helagotland.se, medan nettokostnaden för Visby domkyrkoförsamling har varit 1,09 miljoner kronor. De anställda i verksamheten har delvis betalats av Arbetsförmedlingen men detta bidrag kommer att avslutas eftersom tanken med nystartsjobb är att de med tiden ska omvandlas till ”riktiga” anställningar. Genom detta förlorar Birkagården 540 000 kronor som man alltså behöver få in på något annat sätt.
Det är regionen, inte kyrkan, som har huvudansvaret för människors trygghet och välmående. Regionens ekonomiska andel kan därmed diskuteras tycker jag. Det är inte heller orimligt att jämföra med vad man satsar på Projekt Vinternatt. Utan att göra nån värdering av den ena insatsen mot den andra. Att ställa grupp mot grupp verkar å andra sidan vara Socialdemokraternas ”grej” inför valet. ”Vanligt folk” mot de hemska ”borgarna” och nu senast i retorik som känns igen från helt andra partier: utlänningarna som kommer hit och tar våra jobb måste stoppas.
”Jag ser inget behov av städpersonal eller diskare från andra kontinenter”. Magdalena Andersson till SvD 15 april.
”Det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra”. Stefan Löfven i sociala medier nyligen.
I jakten på SD-röster skyr (S) tydligen inga medel.