Det enda man kan vara säker på om utfallet av valet i september är att Sverigedemokraterna kommer att öka.
Så brukar jag svara när folk frågar hur det kommer att gå i valet. Utöver denna prognos är allt ytterst oklart.
SD:s opinionssiffror är också det som alltid kommer som en kommentar oavsett vad man skriver om på den här sidan.
Politik verkar inte intressera SD:s anhängare för fem öre. Inte så konstigt kanske eftersom politik inte heller verkar intressera de som är aktiva i partiet.
I alla fall inte på Gotland.
I gratistidningen brukar SD Gotland i annonser berätta vad de tycker och vad de jobbar för.
För oss som följer det lokala politiska arbetet ganska noga är dessa påståenden obekanta. I alla fall för mig. Jag kollade för säkerhets skull genom alla kallelser och alla protokoll från regionfullmäktige från 1 januari 2017 fram till i dag och hittar Sverigedemokraterna nämnda två gånger.
En gång i samband med att de lämnat en motion om att Gotland borde göra en konsekvensanalys på beslutet att jobba för att bli 65 000 invånare. Den andra gången i samband med rapporteringen om hur partistöden fördelats.
För sina tre mandat får de 404 795 kronor per år av våra skattepengar för partiets politiska arbete. Utöver det får ledamöterna arvode för varje sammanträde, precis som alla andra. Hittills har de gotländska väljarna fått exakt noll pang för dessa pengar.
SD använder sina två platser som åhörarbänkar. Den tredje har de gett bort till en person som använder sin plats för att recensera alla andras förslag och inlägg. Några egna förslag mer än nåt enstaka avslag på nån annans förslag har inte synts till.
SD sägs vara ett missnöjesparti. Jag har full förståelse för att man blir trött på politiken och politikerna. Det händer för lite, det händer för sakta. Det är mycket prat och gud bevare oss för alla dessa talepunkter som ska upprepas som om väljarna vore helt oemottagliga för nyanserad argumentation.
Men.
Att hellre stödja ett parti som inte vill nånting? Som inte gör nånting? Vars företrädare stängs av en efter en av den ena anledningen stolligare än den andra?
Om man det fanns en stad som var sammansatt exakt som Sveriges genomsnitt, skulle i dagsläget var femte person man mötte på gatan stödja Sverigedemokraterna.
Eftersom partiets siffror brukar vara lägre i mätningar än i valen kan vi nog räkna med nån till.
SD, vars kopplingar till nationalsocialismen inte är vare sig kalla eller historiska, har en partiledare som under Landsbygdsriksdagen i Örnsköldsvik inte kunde ta avstånd från denna vidriga ideologi.
Istället ville han peka på aktivisterna på yttersta vänsterkanten som ett större problem. Det kallas whataboutism, att istället för att svara prata om nåt annat.
Att inte på en rak fråga kunna ta avstånd från dem som hyllar Hitler, vill avskaffa demokratin och rensa landet från de grupper de anser vara oönskade, det är ren och skär skam.
Var femte svensk tycker att den mannen är bäst lämpad att leda vårt land.