SVT Skåne rapporterade i dagarna om Hussein Ismail som fått ett brev från Migrationsverket att han hade fyra veckor på sig att lämna landet och resa till Libanon.
Hans ansökan om arbetskraftsinvandring var avslagen.
Orsaken?
Under tre månader hade han tagit ut för lite lön jämfört med vad han borde ha fått enligt kollektivavtal. ”Det strider mot villkoren för arbetstillståndet, som ska säkerställa att människor inte utnyttjas av sina arbetsgivare” konstaterar Migrationsverket.
Någon utredning om Hussein Ismail verkligen hade blivit utnyttjad av sin arbetsgivare verkar inte föreligga något behov av. Och det finns många andra fall där eftertraktad arbetskraft utvisats för att de tagit ut för lite semester eller för lite lön.
Hur man ser på lösningarna för Hussein Ismail, eller ens om det finns något problem att lösa, utgör en tydlig skiljelinje mellan de politiska blocken.
De rödgröna anser att det är så här det ska vara: staten vet alltid bättre än du. Att frivilligt avstå kollektivavtal och lön är en omöjlig tanke för dem, det måste vara ett bevis på att du utnyttjas.
När Centerpartiet i går presenterade sin valplattform på partiets kommundagar i Stockholm genomsyrades budskapet av motsatsen till denna syn på staten och individen. Att istället för att hindra folk att jobba måste det bli lättare. Trösklarna måste sänkas. Alla måste få en chans.
Det tål att upprepas: Arbetslösheten bland inrikes födda är 4 procent. Bland utrikes födda är den 22 procent. Var finns regeringens lösningar på denna klyfta, detta utanförskap?
Hopp och framtidstro var det partiledaren Annie Lööf fokuserade på i sitt tal inför partiets förtroendevalda i kommuner och landsting när valplattformen presenterades. Ord och ambitioner som verkligen saknas i svensk politik.
Lag och ordning heter i Centerpartiets vokabulär trygghet. Samma sak men olika sätt att närma sig ett samhällsproblem. Tryggheten handlar bland annat om att slippa utsättas för brott och när man gör det, ha samhällets skydd och fokus på att gärningsmän ska lagföras.
Tryggheten handlar också om att ha ett jobb, att alla tar hotet mot klimatet på allvar. Inte bara genom att avsätta mest pengar utan genom beslut som faktiskt ger effekt.
Trygghet för vård- och blåljuspersonal ingår också där konkreta förslag finns sedan tidigare. Tryggheten måste också gälla för svenska företag. De flesta företagare lever i en otrygg värld, det man producerar eller de tjänster man erbjuder, kan från en dag till en annan inte längre finnas efterfrågan på.
Det är inte den sortens trygghet jag menar. Tryggheten från samhället gäller schyssta villkor och hållbara förutsättningar, att samhället litar på och uppmuntrar företagande.
Som Annie Lööf sa i sitt tal: ”En attack på företagare är en attack på en av samhällets stöttepelare. Handlaren, restaurangägaren, frisören och målaren. Det är människor som skapar jobb till andra. Som ger dem en trygghet”.
Här har den rödgröna regeringen mycket att lära.