Ska lärare utöver sin redan tunga arbetsbörda, dessutom avkrävas att göra reklam för sin skola för att locka elever?
Ungefär så uttryckte sig Saga Carlgren (V), ordförande för gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, vid Gotlands Allehandas lokala debatt med företrädare för alla partier i regionfullmäktige under Almedalsveckan.
Detta efter att Centerpartiets Eva Nypelius hade framfört synpunkten att även de kommunala skolorna borde bli tydligare på att marknadsföra sig, sin skolas profil och andra förutsättningar som är viktiga när familjer väljer skola för sina barn.
Saga Carlgrens spontana svar säger väldigt mycket, tycker jag.
För det första den automatiska reaktionen att uppgiften ska åläggas lärare och därför är omöjlig, för det andra att det skulle vara något fult att berätta om sin skola för att locka elever.
Man kan vara emot det fria skolvalet som princip. Men att inte stå bakom kommunala skolors behov att hävda sig i detta val är snudd på tjänstefel av högsta ansvariga politiker i skolfrågor.
Om ingen vet om att en skola fokuserar på jämställdhet, miljö eller naturen så kan inte heller de som är intresserade av detta välja.
De här ryggradsreaktionerna gällande valfriheten inom välfärden är beklaglig. Extra beklaglig när den verkar byggd på ren okunskap.
Till exempel tror en stor majoritet inom vänsterpartierna att de privata aktörerna inom vård, skola och omsorg delar ut vinster i långt större utsträckning än de gör. Därför har man också stopp för vinster i välfärden som sin största fråga.
Svenskt Näringsliv kom i går med rapporten ”Sant och falskt om företagande i välfärden”. Rapporten är författad av HUI Research som också står bakom slutsatserna utifrån statistik från SCB, Skolverket, Skolinspektionen, Socialstyrelsen och andra offentliga och fristående källor.
Sammantaget visar statistiken att kvalitet på verksamheten och personalens trivsel är samma eller högre än inom offentlig sektor. Lönerna är samma eller högre och verksamheten bedrivs mer effektivt.
Trots att ersättningarna inte alltid är lika som till de offentliga kan företagen ändå gå med vinst. Samtidigt är det omöjligt för en privat aktör att göra underskott och sedan börja om på noll, som verksamhet i offentlig regi kan göra.
Det ser alltså ut att finnas goda grunder för att medborgare i stor utsträckning väljer privata utförare inom välfärden. Så istället för att förbjuda borde man dra lärdomar och lyfta all verksamhet.
Utan en lagstadgad valfrihet kan dessa val enbart göras av dem som har råd att köpa privata alternativ. Med valfrihet inom välfärdssystemet kan alla göra aktiva val.
Istället resonerar de rödgrönrosa med argument som att det alltid kommer att finnas medborgare som inte kan välja bort de dåliga alternativen.
Ser man till kvalitet istället för driftsform så ökar chansen att ingen ska behöva acceptera en dålig skola eller undermålig vård.