Regeringens valbudget är generös. Svenska folket får mer av allt. Det går bra för Sverige och det är roligt i högkonjunktur. Att slippa lägga stora våra filtar över statens tillgångar för att de inte ska torka ut helt.
Jag blir dock lite åksjuk i alla dessa presskonferenser som Vänsterpartiet bjuder in till för att presentera regeringens satsningar. Vänsterpartiet sitter inte i regeringen på riktigt men deras stöd till densamma verkar få kosta hur mycket som helst.
Medan ett verkligt regeringsparti, Miljöpartiet, verkar ha intagit rollen att göra så lite som möjligt, tycka så lite som möjligt och synas så lite så möjligt. Kanske med förhoppningen att slippa stå till svars för att gå i opposition på sin egen regering eller andra konstigheter som förekommit kring det gröna regeringspartiet.
Jag tror i grunden på att medvetna och genomtänkta satsningar för att minska klyftorna i vårt samhälle är ett mycket smart sätt att spara pengar. Människor som får hjälp att ta sig över trösklar växer och stärker inte bara sin egen tillvaro utan hela samhällets.
Det går inte att säga något annat.
Men lika viktigt är att öppna dörrar, inte låsa in i ett behov av få hjälp. Det ska vara lätt att klara sin egen försörjning antingen genom en anställning eller att starta eget företag.
Här går den stora och genomgripande skiljelinjen mellan de rödgröna och Alliansen.
Alla vill sluta klyftorna mellan dem som har och de som inte har. Men förutsättningarna för att kunna göra detta är att den gemensamma skatteresursen antingen ökar eller fördelas annorlunda.
Att bara öka kostnaderna är inte hållbart, hur välmenat det än är och även om det råder högkonjunktur.
Trots högkonjunktur finns det problem att upprätthålla den välfärd vi vant oss vid.
Migrationen har både lett till stora kostnader och skapat många jobb och därmed intäkter till staten. På sikt är det självklart avgörande för Sverige att vi blir fler som kan bidra till välfärden.
Demografin är ett mer bestående hot mot hur vi ska klara våra system framöver. Allt färre ska försörja allt fler och här är invandringen en viktig del av lösningen, inte av problemet.
En förutsättning för att klara utmaningen är att vi är mycket sparsamma med att generellt bygga ut välfärdssystemen. Alla vet att det kan vara lätt att införa nya stöd och bidrag i goda tider, mycket, mycket svårare att ta bort något som människor vant sig vid för att bygga sin tillvaro.
All kraft borde därför gå till att säkra det allra viktigaste: skolan, vården och omsorgen. Här blir jag lite orolig över de senaste veckornas miljonregn från staten.
Att Socialdemokraterna, delvis påtvingat av Alliansen, knutit så nära band med Vänsterpartiet som man alltid hållit armlängds avstånd till, är ingen bra grund för att skapa nya blocköverskridande lösningar som många efterfrågar.
Vänsterpartiets inställning till det fria företagandet går på total tvärs gentemot Alliansen. Här har Socialdemokraterna tagit tydlig ställning och Löfvens löfte om den ständigt öppna dörren till framför allt C och L har synats som en bluff.
Å andra sidan har KD och M positionerat sig på ett nytt sätt inom Alliansen vilket till viss del öppnar för andra möjligheter.
Att försöka spå hur det politiska läget ser ut om ett år är helt omöjligt.