Medan många jobbar hårt för att måla upp de ensamkommande flyktingungdomarna som ett mörkt hot, både mot Sveriges ekonomi och medborgarnas trygghet, pågår ett resursslöseri utan sans i hela vårt land.
Unga personer som talar svenska, har jobb, betalar skatt, utvisas till sitt ”hemland” Afghanistan.
Bakom besluten sitter svenska myndigheter som menar att det faktiskt inte är krig i hela Afghanistan. Man kan ju liksom välja att bosätta sig nånstans där det är lugnt och fint.
Svenska myndigheter avråder dock alla oss andra för att åka dit, ens på besök. ”Med anledning av säkerhetsläget avråder utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Afghanistan. Ursprungligt beslut om avrådan togs den 10 februari 2006. Avrådan gäller tills vidare” står det på utrikesdepartementets hemsida.
Vi är flera som har vänner och bekanta som öppnat sina hem för de ungdomar som kom hit 2015 och som nu skriver hjärtslitande inlägg om hur ”deras” barn tvingas lämna sina nya hem.
I våra storstäder lever många väldigt utsatta sedan Sverige tagit sin hand från dem vad gäller att ordna boende. De fick andrum av gymnasielagen men samtidigt förväntas de hitta en egen bostad och annat för att kunna leva ett drägligt liv.
Och när utsattheten ökar står alltid andra krafter i kö för att ”erbjuda sina tjänster”. Många fångas upp av kriminella gäng och hoppet om ett gott liv i Sverige förvandlas till misär och missbruk.
Gymnasielagen togs emot som en stor lättnad för många som riskerade att få lämna Sverige. Samtidigt var det ingen långsiktig lösning och lagen gav ett hopp som kanske i slutänden ändå måste släckas.
Det råder ingen tveksamhet kring att de som begår brott ska straffas och i förekommande fall utvisas. Även om mörka krafter försöker göra detta till huvudfrågan, att problemet handlar om att de som värnar de ensamkommande vill skydda brottslingar och våldtäktsmän.
Tror man på dessa mörkermän är det inte konstigt att SD växer och att andra partier börjar skruva åt tumskruvarna. Men vi kan lämna den diskussionen för det finns få som vill skydda brottslingar.
Problemet är att vi, förutom att utvisa unga människor till ett land i sönderfall, gör oss av med mänskliga resurser som vi så väldigt väl behöver.
Även här finns förnekare, de som menar att jobben inte räcker till svenskarna, att vi måste se till våra egna innan vi erbjuder fler att komma in.
Lämnar vi alla nyanlända, ensamkommande, kvotflyktingar, arbetskraftsinvandrare och alla ”vanliga” flyktingar, åt sitt öde så kommer alla mörkermäns profetior att slå in.
Då blir de hänvisade till de kriminella gängen som tar emot dem med öppen famn. Då blir missbruket ett sätt att klara sin tillvaro.
Men nu är det inte kriminella våldsverkare som skickas ut från vårt land. Det är skötsamma ungdomar som vi tog emot med löfte om en fristad, som rotat sig här, som vill bo och arbeta här, som behövs här, men som skickas till en synnerligen osäker tillvaro på annan ort.
Frågan är inte enkel, men låt oss prata om vad det handlar om.
På riktigt.