Inte ens jag, som väl får anses ligga över genomsnittet vad gäller intresse för politik och regionens förehavanden, förstår riktigt budskapen vad gäller regionens ekonomi.
Är det kris eller inte? Vi skulle spara 170 miljoner på tre år, trots att det egentligen behövdes sparas 200 för att nå målen.
Det gick inte att spara en krona mer enligt den rödgröna majoriteten, det skulle skada verksamheten.
Ändå finns inga besparingar alls med i det man nu kommunicerar med anledning av budgetarbetet. Istället är budskapet att det ser ljust ut, ekonomin är stabil och det enda som presenteras är satsningar.
Så allt är lugnt nu alltså?
Det är nödvändigt med tydlighet och att pedagogiskt förklara exakt var pengarna tas och med vilka konsekvenser. Att som nu, bara prata om satsningar, ger i alla fall mig bilden av att krisen är över, nu kan vi spendera istället för att spara. Och om jag får den bilden, får sannolikt även alla berörda i regionens verksamhet det också.
Besparingarna på 170 miljoner nämns, att de pågår, men inget om var eller hur. Medan varenda krona som utgör ett tillskott och satsning redovisas i detalj.
Att resultatet för året ser bra ut är en stor lättnad och något att glädjas över. Men som Johan Malmros (C) skrev på sin Facebook-sida, allt annat hade ju varit en skandal i rådande högkonjunktur.
Men inte ens på toppen av en sådan lyckas man nå de ekonomiska målen. Man har inte ens ambitionen att göra det. Årets prognostiserade resultat bygger också till stor del på engångsintäkter. Nämnderna fortsätter att sammantaget gå back.
Det gör mig orolig att majoriteten prioriterar en ”valbudget” högre än ansvaret för regionens ekonomi på sikt.
I den rödgröna budgeten aviseras också krav på större ansvar från föreningar och andra ideella krafter att sköta öns största besöksanledning: stränderna och det öppna landskapet kring dessa.
Man har redan dragit ner på service till föreningarna som rustar och sköter dessa besöksmål för att spara tusenlappar medan miljoner satsats på Södra Hällarna. Reservatet som verkar få kosta hur mycket som helst av våra skattepengar utan ett enda krav på ideella insatser.
Varför inte bilda en förening för även för Södra Hällarna? Varför ska stadsborna få det serverat som landsbygdsboende får fixa själva?
Landsbygden är däremot i fokus för en satsning på totalt 2,5 miljoner kronor i projektet Landsbygd 2.0.
Den turné som regionen gjorde för att presentera underlaget till serviceutredningen var nog tänkt mest som att landsbygdens medborgare skulle informeras om förutsättningarna. Men en viktigare lärdom kan ha varit den motsatta. Att majoriteten fick insikt och kunskap om landsbygden och dess förutsättningar. Att här finns något att bygga på.
Genom att skapa dialog och samverkan för att hitta lokala utvecklingsplaner, som från början är förankrade i regionen, kan många goda idéer få bärkraft.
Det är dags att sluta prata om den gotländska landsbygden som tärande när det i verkligheten är precis tvärtom.