Efter valet började kraven inom Moderaterna komma för att öppna för samarbete med Sverigedemokraterna. Även Ebba Busch Thor gick strax efter valet ut med att hon kunde tänka sig att regera med stöd av SD. Senare förtydligade hon att hon menade passivt stöd, utan att förhandla.
Den 19 september fick Annie Lööf frågan på Twitter hur Centerpartiet såg på sina allianskollegors agerande och hon svarade då:
”Titta på vad vi gemensamt skrev i DN Debatt för en vecka sedan. SD ska inte ha inflytande över den politiska inriktningen, står det där. Alla har skrivit under. Skulle någon, mot förmodan börja samarbeta med SD – ja då lämnar de ju Alliansen”.
Vad stod det då i debattartikeln där Alliansen redogjorde för sin syn på det kommande regeringsbildandet? Jo, så här:
”Vi bekräftar också att en kommande alliansregering inte kommer att förhandla med Sverigedemokraterna, för att få igenom sin politik. SD och deras väljare ska behandlas med respekt, men vi kommer inte bygga regeringsmakten på SD”.
(DN Debatt 12 september).
Det kan inte finnas nån som helst tveksamhet till budskapet.
Ändå är det Moderaterna och Kristdemokraterna som nu i hårda ordalag beskriver sina allianskollegor som svikare.
Det regeringsalternativ som Ulf Kristersson (M) presenterade utgör 92 mandat av riksdagens 349. Han lyckades inte förklara hur denna regering skulle få igenom sina förslag.
SD var tydliga med att deras stöd förutsatte eftergifter. Tydliga garantier för inflytande.
Somliga menar nu att alliansstyret på Gotland agerar likadant och att Centerpartiet och Liberalerna borde vara konsekventa och avgå från det lokala styret eftersom de saknar majoritet.
Den väsentliga skillnaden är att regionledningen tydligt aviserat en helt annan strategi och att man helt utesluter samarbete med Sverigedemokraterna. Istället vill man förhandla och kompromissa med övriga partier.
Detta har inte fått prövats än. Ännu leder den rödgröna förra majoriteten regionens nämnder.
De voteringar som genomförts har i vissa fall avgjorts av Sverigedemokraterna i regionstyrelsen. Något som självklart är helt i sin ordning.
Att inte samarbeta med Sverigedemokraterna betyder inte att de inte ska få påverka eller att deras röster inte ska räknas. Ibland kommer de att stödja Alliansen ibland de rödgröna.
Däremot kommer Sverigedemokraternas aldrig att kunna driva igenom den politik de är ensamma om.
Det vore väldigt, väldigt konstruktivt och hälsosamt för tilltron till politiken att sluta påstå att SD kommer att styra och ställa över Gotland med sina sex mandat.
I går fick Annie Lööf (C) som väntat talmannens uppdrag att sondera terrängen för att komma vidare i regeringsbildningen.
Hon tror fortfarande att det går att lösa upp låsta positioner och komma vidare. Kritik har riktats mot Ulf Kristersson (M) och att hans sonderingsrunda inte gick djupt tillräckligt i dessa försök.
Inget parti har förflyttat sig, alla står fast med nej till alla föreslagna konstellationer. Självklart ändrar man sig inte offentligt förrän seriösa och förankrade lösningar finns inom synhåll.
Om Annie Lööf kan öppna för att föra dessa samtal framåt vore det oerhört välgörande.