Samtidigt som Moderaterna uppvisar den lägsta noteringen i mannaminne i opinionen är partiet det populäraste bland unga.
I alla fall enligt ”Ungdomsbarometern” som presenterades i dagarna och visar att det politiska intresset bland unga växer. Däremot har man liten tilltro till de politiska partierna och deras möjlighet att lösa samhällets utmaningar.
En majoritet av de unga står närmast de borgerliga partierna, det största partiet bland de tillfrågade är, något förvånande, Moderaterna. Uppgifterna är hämtade från Svenska Dagbladet.
Ungdomsbarometern är en studie som genomförts årligen sedan 1991 med 15 000 till 20 000 respondenter mellan 15 och 24 år. Den senaste studien gjordes i oktober 2016 och bygger på 16 000 intervjuer. Alltså före Moderaternas ras i opinionen bland de röstberättigade.
Att samhällsengagemanget bland unga är stort är ingen nyhet. Inte heller att unga ratar de politiska ungdomsförbunden. I en tid när allt ska ske nu är föreningslivet kanske inte det som står högst på priolistan för ungas tid och engagemang.
Vilket är synd.
Att skolas i en förening är en erfarenhet och kunskap man bär med sig i hela livet och har nytta av långt utanför den egna föreningens verksamhet. Man lär sig demokratiska processer och hur man ska agera för att ändra på saker och göra sin röst hörd.
De politiska ungdomsförbunden finns knappt längre som avdelningar spridda över landet.
Det har historiskt varit en fördel och skapat en naturlig närhet mellan unga och politiken.
Allt färre känner någon som är partipolitiskt aktiv vilket gör att steget blir lite för stort att ta. Det gäller för övrig även vuxna.
En bidragande faktor till vikande engagemang i politiska partier för alla åldersgrupper är att många inte känner att de vill köpa ett ”politiskt paket” av åsikter.
Man kan ha åsikter som skiljer sig åt och som i vissa fall passar med ett parti, i andra med ett annat.
För andra är den ideologiska grunden avgörande. Att man känner igen sig i partiet oavsett hur vinden blåser. Även om ett parti måste utvecklas och anpassa sig finns det grundläggande värden som behöver stå fast.
En som under gårdagen deklarerade att han inte längre känner igen sitt parti och därför bestämt sig att lämna det, är Rolf K Nilsson, förre politiske chefredaktören på Gotlands Allehanda sedermera riksdagsledamot för Moderaterna.
Han är knappast ensam. Sedan januari har partiet tappat sex procentenheter i väljarstödet och även om inte alla varit medlemmar i partiet så är det nu stora skaror som vänder Moderaterna ryggen.
Här finns olika orsaker. Somliga hävdar att Moderaterna nu är så stora de ”ska” vara, att den stora tillströmningen under Fredrik Reinfeldts tid var en chimär. Partiet blev ett borgerligt ”socialdemokratiskt” parti.
Hur det än är med orsakerna så är konsekvenserna entydiga. Moderaterna är inte längre den självklara ledaren av Alliansen.