De senaste åren har man ibland kunnat tro att Sverige är fyllt av rasister och hatare.
Efter det vidriga terrordådet förra fredagen balanserades denna bild av hur det i verkligheten är: Sverige är fyllt av empatiska och sansade människor som när det gäller står vid varandras sida, bär varandra genom chock och sorg.
Det är, mitt i bedrövelsen, läkande och hoppfullt att se.
När majoriteten av människor får tala med en röst vinner kärleken och mänskligheten över hatet helt utan konkurrens.
Sverige visade sig vara ett land som höll ihop, systemen fungerade, människorna hjälptes åt. Men denna bild av Sverige dög inte åt de så kallade sverigevännerna. De enades istället med terroristens syfte att skapa rädsla, slå split och söndra vårt land.
Trots att hatarna försökte få till och med alla handlingar av solidaritet och empati att framstå som något annat. Deras snedvridna syn på omvärlden blev blottlagd i all sin sorgsna ensamhet.
Bilder och nyheter manipulerades men avslöjades snabbt.
Inte ens efter det fruktansvärda dådet kunde de låta bli att smida ihop sina lögner. Det positiva med denna idioti är att många förhoppningsvis en gång för alla inser vikten av källkritik och att inte sprida vidare allt som kommer i ens flöde.
Att mänskligheten och omtanken dominerar är således en tröst.
Men frågan kvarstår var man gör av alla känslor av hat och vanmakt inför insikten att det finns människor så indränkta i ondska att de kan genomföra såna illdåd som att med berått mod meja ner människor på en gågata i en fredlig stad.
Lyckligtvis dog inte gärningsmannen denna gång. Jag säger lyckligtvis för att han dels kommer att kunna ställas till svars, dels för att vi kan få en förklaring till vad som göder hans hat. En pusselbit som kan hjälpa det annars till synes omöjliga uppdraget att skydda oss mot liknande händelser.
När ett samhälle drabbas av kris sluter vi upp bakom varandra. Meningsskiljaktigheter läggs åt sidan.
Det är det som är det svenska. Inte att använda andras nöd för att peka finger. Vi frågar inte efter vad någon röstar på eller vad någon tror på innan man sträcker ut en hjälpande hand. Man bara gör det.
Att just den svenska sammanhållningen blev en nyhet i så många medier visar att vi under lång tid levt med en skev bild av vår tid. Men det är en ”nyhet” vi behövde bli påminda om. Det är dags att sluta upplåta så många fora åt mörkermän som vill att vi ska vara rädda.
Oavsett vilken tro de svär sig till, om det är en religion eller en tro att människor mår bäst genom att leva bakom murar.
Medmänsklighet räcker dock tyvärr inte. Det behövs en ordentlig uppgradering av beredskapen mot terrorbrott. Att det i grunden är omöjligt att helt skydda sig från galningar får inte leda till att vi inte gör allt vi kan för att faktiskt förhindra det.
Detta arbete måste ske över politiska gränser och med utgångspunkt från fakta.
Tillsammans.