Det var mycket intressant läsning i GT i går när de två nya ledamöterna i regionfullmäktige intervjuades om sin första tid som förtroendevalda.
Feministiskt Initiativ har funnits på Gotland några år men först inför valet i fjol fick man en fastare organisation.
Sverigedemokraterna har däremot funnits länge på Gotland, cirka tio år, och borde ha hunnit bygga upp såväl organisation som lokal politik. Men man ser sig fortfarande som nybörjare i politiken och att man därför inte hunnit formera sig i konkreta politiska förslag.
Jag har ställt frågan förut men den är fortfarande obesvarad: vad har man sysslat med på sina möten under alla dessa år om man inte pratat politik och vad man vill med sitt parti?
Kaj Lundmark säger i GT att SD lokalt instämmer i partiets rikspolitik. Men när Helagotland i förrgår ville ha kommentarer om hur SD Gotland ser på just rikspolitiken om neddragningen av statsbidragen, så visste han ingenting om denna och kunde därför inte svara.
Jag tycker att man ska ha respekt för alla nykomlingar i politiken. Det är modigt att starta nya partier, det tar tid och man har inte ekonomiskt stöd förrän man har representation i beslutande församlingar.
Mycket av det politiska arbetet sker också i nämnderna där små partier inte har nån representation.
Däremot är alla handlingar tillgängliga för alla så man kan hålla sig uppdaterad ändå.
Något som borde vara naturligt om man är så pass politiskt engagerad att man startat ett parti. Att formera sin inställning i olika frågor inför regionfullmäktige är ju själva meningen med att man sitter där. Om man inte har några åsikter får man helt enkelt skaffa sig dem.
Och att påstå att man hade ett samarbete med V och MP för att alla tre partier röstade nej till bryggeriet på hamnen var måhända menat mer som en provokation är saklig information.
Feministiskt Initiativ har här varit mer offensiva, lagt förslag och deltagit i debatten.
Men även FI behöver lära sig om den demokratiska proceduren. Elin Bååth berättar om hur de använt sig av formen ”skrivelse” som man enligt henne kan använda för att lägga förslag som sedan behandlas vid nästa sammanträde.
Något sådant finns inte, däremot kan man ställa en interpellation till någon i regionledningen, men det är en fråga, inget sätt att lägga förslag och definitivt ingen beslutspunkt.
Det är alltså mer känt vad FI tycker i olika frågor eftersom de deltagit i debatten mer aktivt. Men den sammantagna politiken för Gotland är nog i mångt och mycket lika okänd som SD:s.
Det ska bli intressant att se bådas budgetförslag i vårens budgetberedning, hur mycket nybörjare man än är kan man inte räkna sig som praktikant hur länge som helst.
Det är väl ingen vill gissning att FI kommer att ansluta sig till de rödgröna, att det är ett uttalat vänsterparti mer än ett renodlat feministiskt parti står tämligen klart.
Den rödgrönrosa majoriteten är fortfarande bara tre (fyra med FI) partier som samarbetar, mer än en sampratad koalition.
Hur djupa såren efter Natura 2000-beslutet är inom denna majoritet återstår att se.