I skuggan av regeringssonderingarna har ”regeringen” i Region Gotland sakta men hittills säkert börjat arbeta och i går höll regionstyrelsen sitt första sammanträde efter helgerna.
Bland punkterna på gårdagens sammanträde fanns strategi för besöksnäringen. Det kan verkligen behövas när fler och fler röster höjs för att vi ska skapa strategier för motsatsen: att minska turismen. Man tycker att Gotland inte klarar av att ta emot ens de volymer vi har i dag.
Jämför med vilken annan turistort i landet som helst och du inser snabbt att antalet turister till Gotland är lågt. Särskilt när det handlar om utländska besök. Turismen är intensiv under några veckor på sommaren men sen stänger vi. Vi har haft väldigt många projekt och satsningar för att förlänga säsongen men det går trögt.
Nu har till och med tanken om en turistskatt lanserats igen.
Som att turismen är ett problem.
I strategin slås det fast att Gotland ska vara ”norra Europas mest hållbara och attraktiva resmål 2027, med delmålet att vara en exportmogen året runt-destination 2022”. Besöksnäringen har varit med och tagit fram strategin så man kan väl säga att: då försöker vi väl en gång till då!
Utan att ha gjort nån vetenskaplig analys, mer en betraktelse som turistande på hemmaplan, tycker jag att man kan konstatera att vi behöver lyfta oss en bra bit över lag. Vill vi att fler ska komma hit än de som gör det helt utan prut, då behöver vi vässa vår service och vår standard.
Jo, jag vet, det har också sagts förut.
Men allvarligt. Tänk att någon satte sig ner för att helt ur fantasin skapa den perfekta platsen för att locka turister från hela världen.
Milsvida sandstränder och många soldagar, en unik natur där du kan hitta i stort sett världens alla landskap på en och samma dag (utom möjligen isberg), en urgammal kultur som finns väldigt väl dokumenterad och kulturmiljöer som är bevarade och levandegörs, hantverk och design, ett världsarv (!), världsberömda personer (riktiga eller fiktiva) i vars fotspår man vill gå (Bergman och Pippi!).
Allt detta har vi här. Alldeles gratis. Kom igen.
Tillgängligheten är förstås a och o. Under de mest intensiva sommarveckorna går det inte att ta sig hit även om man skulle vilja. Båtarna är fulla, alla boenden upptagna.
Parallellt med det pågår diskussionen om att Gotland prisar ut sig. Inte bara under Almedalsveckan.
Inställningen till kryssningskajen är märklig. Det verkar som att många bara går och håller tummarna för att det ska gå åt helsefyr istället för att medverka till att skapa goda förutsättningar för att det ska bli bra.
Ett sätt att öka tillgängligheten är att vara generös med bygglov. Inte minst på landsbygden. Även om det inte är så, finns bilden att när det gäller landsbygden så letar man tills man hittar en anledning att sätta naturen före. En fjäril, en lav.
Eller att en historisk miljö ska bevaras som ett museum hellre än att nån får bygga ett hus för att kunna bo kvar där man alltid har bott och där man vill fortsätta bo.
Det handlar väldigt mycket om attityder och det behövs mer än en strategi.