Region Gotland har inte haft en fungerande ledning på ganska lång tid. Det kan man nog påstå oavsett vad man tycker om vilka insatser som varit sämre än andra.
Det har varit strömhopp från chefstjänster sedan flera år och just som de flesta hoppades att nu skulle det bli fast mark under fötterna när en ny regiondirektör var på plats, så bröt det totala kaoset ut.
För mig verkar det mer och mer som att regionen efterlyste precis den chef de också fick men att man egentligen ville ha en helt annan sorts chef. Man ville ha en kamrer som höll sig på kontoret, hade ordning på paragraferna, kunde svara på var ärenden låg utan att blinka och som alltid servade politiken med klanderfria underlag. En Bosse Dahllöf om man så vill. Eller Per Lindskog.
Men det man efterlyste var en chef som skulle ligga ett steg före, driva på, få saker att hända, minska avståndet till näringslivet. En Jan Björinge på ett ungefär.
Nu är det som det är och jag tror att det blir en helt annan stabilitet med den nya S-ledningen på plats. Förhoppnigsvis ser Björn Jansson och Meit Fohlin till att knyta till sig några pålitliga och lojala men uppriktiga kritiker som kan få bort lite av den sektkänsla som präglade Åke Svensson och Hanna Westeréns ledningsduo. Allt och alla var så fantastiska och de som inte höll med var elaka oppositionspolitiker eller andra illvilliga osocialdemokrater.
Turbulensen har också lett till två snabba och oväntade rekryteringar. Peter Lindvall och Niklas Harlevi sitter i dag på var sin nyckelposition för att påverka det som de båda tidigare haft tämligen tvärsäkra synpunkter på: regionens roll gentemot näringslivet. Det som kokar ner till det vi kallar företagsklimatet.
Jag tror det kan betyda väldigt mycket för att region och näringsliv ska närma sig varandra. Och det är inte bara politiker och tjänstemän som behöver lära sig och förstå villkor och förutsättningar.
Nu finns det så gott som alltid möjligheter att läsa problem och här tror jag att båda parter kan bli bättre men den naiva inställningen att ”det är bara att säga ja” fungerar nog som ett rött skynke för många tjänstemän som ska pröva det mesta mot lagar och paragrafer.
Men oavsett hur långvariga Peter Lindvall och Niklas Harlevi blir på sina tjänster inom regionen byggs för varje dag bättre förutsättningar för dialog eftersom de har respekt i båda lägren.
Förhoppningsvis har de också ett så brett perspektiv att hela näringslivet blir lyssnat på. De allra flesta företagare har fullt upp att driva sina företag, de kan inte avsätta en dag på Företagardagen eller ägna tid åt att ringa eller mejla myndigheterna. Men det är också de som är mer representativa för öns näringsliv än de drygt 100 (av alla cirka 5 000 företag) som är medlemmar i Tillväxt Gotland.