I februari 2014 beslutade regionfullmäktige att landsbygdssäkra alla sina beslut. Det vill säga att varje beslut ska ha en konsekvensanalys för hur det påverkar landsbygden.
För en tid sedan efterlystes genomförandet av detta beslut i fullmäktige och det verkade finnas en begränsad entusiasm från regionledningen att se till att beslutet som fattats i demokratiskt ordning blev fullföljt.
Det hade onekligen varit intressant att pröva de nu föreslagna besparingarna mot en sådan analys.
När regeringens budget presenterades för riksdagen ville de rödgröna inte att man skulle prata om vinnare och förlorare. Alla skulle vinna på att kostnader flyttas från det ena till det andra.
Om man ska tillämpa samma princip på den lokala rödgrönarosa budgeten så undrar man hur boende på landsbygden gynnas av sämre vägunderhåll, försämrad trygghet vid brand och olyckor, dyrare att åka kollektivt på färre linjer.
Jo, jag vet, det är enklare att protestera mot besparingar än komma med egna förslag på var det kan sparas.
Men att återgå till det antal heltidsbetalda politiker som rådde under förra mandatperioden är ett steg. Det kostade 1,3 miljoner i ökade kostnader per år för den utökade politiska verksamheten.
Tanken var god men satsningen har ju inte direkt gett resultat mer än för berörda personer som fått lättare arbetsbörda.
Vissa verksamheter måste en kommun erbjuda medan annat är frivilligt.
Bland det tvingande finns vård, skola, omsorg, stadsplanering, renhållning och räddningstjänst.
Bland det som är frivilligt finns: Öppen förskola, fritidsverksamhet, byggande av bostäder, energi, hälso- och sjukvård i hemmet, sysselsättning, näringslivsutveckling, kultur samt konsumentrådgivning. Var och en kan förstå att dessa verksamheter inte bara är en kostnad utan sparar pengar ”i andra änden”.
Det är inte heller dessa verksamheter som utgör de största tårtbitarna i budgetkakan. Det är vården, skolan och omsorgen som kostar.
Möjligheterna finns snarare i det faktum att vi har höga kostnader för vissa verksamheter jämfört med andra kommuner. För skolan består dessa till stor del av onödigt många kvadratmeter lokalyta per elev, vilket i sin tur beror på prioriteringen av vissa skolor på landsbygden som egentligen inte bär sig själva.
Det pågående analysarbetet i samarbete med Sveriges Kommun och Landsting (SKL) har därmed vissa förväntningar på resultat.
Det finns självklart behov av många sorters samhällsservice på landsbygden. Lanthandeln har konsumenterna själva valt bort, de få som finns kvar behöver allt stöd de kan få.
Men mathandel, post och besök på Systembolaget kan de flesta planera i samband med resor till och från jobbet.
Det finns däremot en trygghet som är avgörande för både barnfamiljer och äldre och det är hyfsad närhet till livräddande instanser vid fall av olycka eller akut sjukdom.
Brandvärnen i Dalhem och Garda borde därmed stå allra högst upp på listan av prioriterad verksamhet när regionen ska väga besparingar mot varandra.